Brovex Mekaniska i Stockholm sa upp åtta arbetare på grund av arbetsbrist. Men hälften av dem hann aldrig sluta. De fortsätter på sina gamla jobb – som inhyrda.
Dimitrije Lakic, i dag arbetslös besökte nyligen sitt gamla jobb.
– Där får jag se några andra av de uppsagda och jag får veta att de är inhyrda.
Exemplet med Evox-Rifa i Gränna som Dagens Arbete tidigare skrivit om är inte unikt. Fler och fler företag tycks använda den lucka i lagen som ger dem möjlighet att säga upp personal på grund av arbetsbrist – men arbetsbristen är inte större än att samma personer fortsätter att göra samma jobb, men som inhyrda.
På så vis kan arbetsgivaren gå förbi turordningsprincipen ”sist in, först ut”. Arbetsgivaren slipper förhandla med facket om vilka som ska vara kvar.
På Brovex sades åtta arbetare upp, två fick nya jobb under uppsägningstiden, fyra hyrdes in igen och två går utan arbete.
Filip Marin, 60 och Dimitrije Lakic, 57 var två av de åtta uppsagda som inte hyrdes in igen (de två andra fick andra jobb under uppsägningstiden). Filip och Dimitrije hade den överlägset längsta anställningstiden bland de uppsagda. De två var också de äldsta på verkstan.
Om arbetsgivaren återanställt personal skulle lagen gett dem företrädesrätt med tanke på att de varit anställda längst. Men Brovex har inte återanställd. Ägaren Gojko Kunovac valde i stället inhyrning.
– Javisst, alternativet hade i stället varit att lägga ut jobben.
Kunovac tog kontakt med ett av alla bemanningsföretagen som uppvaktat honom om inhyrning. Företaget hette Optimal bemanning.
– De kom hit och vi talades vid. Jag berättade att jag ville behålla några av de som jag sagt upp och de svarade ”inga problem”.
– För mig var det en mycket praktisk lösning, de här fyra var montörer var ju redan inkörda på jobben. De skulle ju göra samma jobb som tidigare.
Filip och Dimitrije är besvikna över att inte lagen skyddar dem bättre.
– Vi hade trott mer på lagen, säger de besviket.
Helena Burén på Metalls Stockholmsavdelning har följt ärendet.
– Det här är en utveckling som inte känns bra. Min slutsats är att lagen om anställningsskydd måste göras mer modern så att den skyddar även i sådana här fall. Annars lockas fler arbetsgivare till den här typen av inhyrning som måhända är laglig men i mina ögon djupt omoralisk.
