Direkt innanför porten på Volvogymnasiet börjar bullret. Fräsar, skärare och svarvar överröstar sedvanligt ungdomssorl.

Utrymmet består av en enda massiv ljushall som emellanåt bekläds av halvväggar eller gul tejp på betonggolvet som avgränsar maskinerna.

I de avskärmade klassrummen gäller betydligt lägre ljudvolym, särskilt i programmeringssalen. Fyra eller fem elever varvar mellan salen och svarvarna. Men stilla, allra längst in, sitter en rödlätt tonåring bakom sin datorskärm.

Ellen Gunnarsson går i andra året på gymnasiet. När hon gick ur grundskolan hade hon fått ihop hela 330 meritpoäng med sina betyg. Det är nästintill perfekt pott. A i alla ämnen innebär 340 poäng.

Ändå valde hon inte renodlade högskoleförberedande naturvetenskaps-, ekonomi- eller samhällsvetenskapsprogrammet, liksom många andra med hennes poängvärde hade gjort.

Hon går på industritekniska programmet på Volvogymnasiet i Skövde, dit hon reser 3,6 mil varje skoldag ­— trots att hemstaden erbjuder andra högpresterande gymnasier att välja på.

– Jag valde hellre ett mer spännande program och skola än vanlig teknik i Falköping, säger hon.

Allt fler väljer industritekniskt program

Av någon anledning har vindarna vänt. Elever med höga betyg väljer nu oftare det yrkesförberedande industritekniska programmet.

På tio år har hela Sveriges genomsnittliga meritvärde på programmet höjts med över sju procent, från 191 till 205 poäng, enligt statistik från gymnasieutredningen.

Det innebär både att det industritekniska programmet är mer populärt, och att elever med högre meritvärden söker sig in.

På Volvogymnasiet i Skövde är detta fenomen särskilt tydligt. Snittet för eleverna här ligger på hela 309,8 poäng — det innebär ett genomsnittligt betyg på strax över B i alla ämnen.

Dessutom krävdes minst 290 poäng för att komma in i år. Gymnasiet innehar därmed Sveriges högsta antagningsgräns och högsta genomsnittliga meritvärde för det industritekniska programmet.

För Ellen var det ett enkelt val, särskilt med tanke på framtidsutsikterna som programmet erbjuder.

– Jag ville få en bra grund för att både kunna plugga vidare eller jobba, dessutom verkar industriyrket som ett bra jobb, berättar Ellen.

Sedan 2023 är alla yrkesförberedande program även högskoleförberedande, men med möjligheten att individuellt välja eller välja bort ämnen. Förändringen gjordes efter att yrkesprogrammen under många år blivit allt mindre populära.

– Ett av syftena med denna förändring var just att försöka motverka gamla statusskillnader, säger Karl Larsson, huvudsekreterare för den pågående gymnasieutredningen.

Med status menar Karl Larsson hur eftersträvansvärd utbildningen är.

Numer erbjuds ofta möjligheten för praktik, sommarjobb och mer eller mindre garanterad anställning efter studenten. Samtidigt som eleverna får med sig alla ämnen som krävs för högskolan. Att statusen och meritvärdet som krävs då höjs är inte oväntat, menar Karl Larsson.

– Intagningspoängen är ju ett mått för attraktivitet, vilket i sin tur ofta är ett tecken på att man har bra samarbete med näringslivet.

Drygt 140 elever ryms i Volvogymnasiet, platser som snabbt blir fyllda. Rektor Jonas Forsell tänker längs samma spår, och tror att en kombination av orsaker ligger bakom skolan och programmets popularitet.

– Utbildningen är bred, det finns många möjligheter, och hur många olika jobb som helst. Ungdomarna måste inte hamna här eller där, utan kan ju specialisera sig eller läsa vidare, säger han.

”Gränsen höjdes från 270 till 290 på bara en termin”

Jonas Forsell visar svetssalen, svarvarna och programmeringsutrustningen medan diffus rockmusik blandat med studsande pingisbollar hörs från elevernas rastlokaler.

I svetssalen har eleverna i årskurs ett nyligen fått slutföra sitt första projekt — en liten cylindrisk plåtgrill.

Milo Källgren tar en välförtjänt rast vid schackbrädet. Han har gått en knapp termin på skolan, och minns själv hur han tänkte inför gymnasievalet.

– Det måste varit många som sökte in, för gränsen höjdes från typ 270 till 290 poäng bara på en termin. Det är väl för att man hört att det behövs mycket folk i industrin, säger han.

Samtidigt står halva årskurs två vid svarven och utfärdar vita hattformade plastbitar, medan andra halvan kodar program till maskinen. Blandningen av det praktiska och teoretiska verkar vara en beståndsdel som lockat många till utbildningen.

Ellen Gunnarsson vill helst sitta med robotprogrammering och så mycket matte som möjligt. Hon planerar att studera vidare till någon form av programmerings- eller elingenjör direkt efter gymnasiet.

Deras lärare, Annika Plantin, utbildar både vid maskinerna och i klassrummet. Hon berättar att det är vanligt att elever jobbar en stund efter studenten. Antingen för att påbörja yrkeslivet eller för att bygga upp en buffert till studietiden.

– Många vill ju vidare. Vi kanske utbildar för att de ska jobba på just Volvo, men eleverna är mer eller mindre intresserade av det. Många vill ha en bra och bred utbildning så de kan välja fritt på högskolan. Vissa kanske blir civilingenjörer och så kommer några kanske tillbaka, säger hon.

Ellen Gunnarsson uppskattar valfriheten med utbildningen.

– Vi har träffat några från företagen som gått gymnasiet som sagt att de bara ska jobba lite och sedan plugga vidare. Och så har de fastnat. Det känner åtminstone jag att jag inte vill, säger hon.

Med hög merit och bred utbildning har hon möjlighet att drömma stort. Men framtiden är inte lika självklar som hennes gymnasieval.

– Jag vill kunna byta runt lite, inte vara fast någonstans. Kanske jobba lite i Sverige och lite utomlands, men jag vet inte riktigt var än, säger hon.