Det är inget lysande företag som Volvo köper. Renaults lastbilsdivision RVI som Volvo köper för 14 miljarder kronor har går knackigt de sista tio åren. Inte ens nu under högkonjunktur gör den franska lastbilstillverkaren några större vinster.
Dagens Arbete har granskat Renaults vinstmarginal sedan 1994 och jämfört den med Volvos. Vinstmarginalen visar hur mycket pengar ett företag tjänar i förhållande till försäljningen. Vinstmarginalen – eller rörelsemarginalen – är det egentliga vinstmåttet.
Volvo-chefen Leif Johansson sa vid tisdagens presskonferens att han hoppades att det nya lastbilsbolaget skulle kunna visa en vinstmarginal på mellan 5 och 7 procent. Hur Volvo ska kunna uppnå de vinstmarginalerna med en partner som går så knackigt återstår att se. Frågan är också hur de franska RVI-fabrikerna ska kunna stå emot en kommande lågkonkunjktur.
Renaults lastbilsdivision har knappast några lysande år bakom sig, trots högkonjunkturen.
Sedan konjunkturen vände uppåt 1994 och fram till i fjol orkade RVI bara att komma upp i snitt 1 procents vinstmarginal.
Motsvarande för Volvo var 5,8 procent. Att Volvo-folket grämer sig över den spruckna Scania-affären är förståeligt med tanke på Scanias vinstmarginal under samma period: 10,6 procent.
Under hela 90-talet har RVI plågats av sammanlagt sex förlustår – Volvo bara ett (1992) och Scania inget.
Det är knappast någon vinstmaskin Volvo köper på sig. Fördelarna med affären ligger på ett annat plan: Volvo köper på sig större marknadsandelar i Sydeuropa och i USA. Dessutom får Volvo någon att dela de framtida utvecklingskostnaderna med. Inköpen av komponenter från underleverantörerna görs billigare genom köp av större serier. Och motortillverkningen kan göras billigare genom produktion i större serier.
