I morgon fredag (00-05-19) går LO:s avtalssekreterare ut och berättar om sitt nya jobb han fått av regeringen. Det är ett jobb han vill ha, försäkrar han.
Varför passade det inte att bli landshövding i Västernorrlands län?
– Jag tackade nej för att jag helt enkelt inte ville ha jobbet.
Tror du Göran Persson vill ha bort dig från LO?
– Nej, absolut inte. Göran Persson och regeringen har säkert en massa synpunkter på mig och LO. Så ska det vara. Men jag trycker det är orättvist mot Persson att komma med sådana beskyllningar att han lägger sig vem som är LO:s företrädare.
Hoppar du av på grund av oenigheten bland förbunden om din roll?
– Ja.
Är du bitter?
– Nej, inte ett smack bitter. Det här är en realitet och det är det fina med folkrörelser. Jag är faktiskt jävligt avspänd inför det här. Det handlar om att man måste bestämma sig när man tar ett uppdrag. Två förutsättningar måste råda: dels ska någon vilja ha en, dels ska man kunna fullgöra sitt uppdrag.
Vad betyder det för LO:s inriktning att du hoppar av?
– Ingenting. Om LO ändrar inriktning så har det inte med mig att göra.
Men du har ju fått bli en symbol?
– Jo, men den som uppbär ett uppdrag blir symbol. Man kan inte ändra LO:s politik genom att byta ut en människa. Så fungerar det inte i en hundraårig organisation med två miljoner medlemmar.
Inom vilken det finns olika uppfattningar.
– Ja, och det måste förbunden fortsätta att träta om även framöver.
Är du orolig för LO:s framtid?
– Ja det är jag.
Varför?
– Att vi inte kan hålla ihop som klassbas. Vi måste veta varför vi ska hålla ihop och med vem. Det är en diskussion vi måste vara rädda om och vårda. Blir vi för grumliga i svaren tappar vi styrka. Då kommer vi att glida iväg. Vi måste hålla ihop klassbasen så att även de svagaste rösterna kan höras. Men jag är optimist, jag tror nämligen att LO:s två miljoner medlemmar vill hålla ihop i en federation med klassbasen som grund.
Har det redan glidit iväg?
– Det gled iväg under de svåra åren på 90-talet. Då gled också resten av arbetarrörelsen iväg under trycket från nyliberalismen. Men jag tycker nog att vi håller på att glida ihop igen.
Hur kan du säga så när industrins fackförbund kommer att förhandla med tjänstemännen och civilingenjörerna och inte med resten av LO?
– Vi har en bra process inom LO där alla förbund vågat se de här riskerna med att låta klassbasen glida isär. Vi har bra diskussioner inför avtalsrörelsen.
Men industrifacken samordnar ju sig inte med LO:s övriga förbund.
– Det är deras val att göra. Man måste bestämma sig för vad som är 1 och 2. Vad kommer först. För mig är det viktiga att 1 är att hålla ihop inom LO. Vill man ha en annan prioritering ska man också veta att man utsätter klassbasen för påfrestningar.
