Företag bantar sina organisationer och lägger ut allt mer produktion på externa leverantörer. Men det kan snart vara slut på outsourcing-trenden inom industrin. Det spår Heinrich Blauert, vd för Sveriges verkstadsindustrier, VI.
– Det finns en del stora företag som lagt ut så mycket av sin traditionella produktion att man nu fått lite ågren och frågar sig: Vänta ett tag – är vi lika bra på att köpa in som att tillverka grejerna?
– Det skulle inte förvåna mig om man tar tillbaka produktion för att hålla greppet om produktionstekniken och kunskapen.
– Tro inte annat än att det är mycket mode i organisationsformer ute på företagen. Och det är helt naturligt att man vill söka sig nya vägar och då kanske det inte är så märkligt att man kommer snett ibland.
Han vill inte namnge vilka företag det rör sig om, men det är ingen hemlighet att Ericsson haft stora kvalitetsproblem med komponenter som tidigare tillverkats inom företaget med som nu istället köps in från externa leverantörer. Ett annat större verkstadsföretag som under senare år outsourcat hårt är ABB.
Både ABB och Ericsson ser sig själva i dag som kunskapsföretag i den nya ekonomin, inte som traditionella verkstadsföretag.
Blauert säger att han ”får gåshud och blir alldeles konstig” av allt prat om den nya ekonomin. Informationsteknologi är enbart ett hjälpmedel, en förutsättning för att få ekonomin att fungera bättre. För verkstadsindustrin är datorer och IT knappast något nytt.
– Informationsteknologin är inte en produkt i sig utan en teknik som gör det möjligt att förbättra funktionerna i företagen. Jag får säga som Leif Östlig på Scania: ”Det är jävla mycket kunskap i en lastbil”.
Den gamla industrin betyder mycket för den nya IT-sektorn. Enligt Blauert utgör industrin 60 procent av IT-konsulternas omsättning. Bara verkstadsindustrin står för 35 procent av IT-konsulternas marknad.
Heinrich Blauert framträdde på tisdagen inför en seminarium kring det framtida industriarbetet arrangerat av Metall. Forskarrapporten ”Kunskapsfabriken” presenterades av professor Christian Berggren som tillsammans med Lars Bengtsson skrivit rapporten som tar sin utgångspunkt i arbetslivets utveckling under senare år: bantade organisationer, ökad stress, ökad outsourcing, allt fler inhyrda – och ett växande ointresse bland ägarna för industriell produktion. Christian Berggren:
– Jag frågade en högt uppsatt produktionschef i ett av våra större industriföretag: Vilken roll har produktionen i företagets långsiktiga strategi?
– Han svarade med att han själv ställt exakt samma fråga till sin egen vd och fått svaret: Ingen. Produktionen är för oss ingen strategisk verksamhet.
Rapporten efterlyser en framtidsvision för industrin i Sverige. Kunskapsfabrikerna måste ha en uthållig, stabil organisation som inte bränner ut människorna och som tillåter människorna att utveckla sitt kunnande. Mindre stress, färre konsulter och framför allt en mer genomtänkt outsourcing än de senaste årens modefluga.
– Titta på Toyota i Japan. De har varit mycket skeptiska till outsourcing. De vill inte förstöra de nätverk av kunnande som finns inom företaget. De har snarare insourcat produktion.
Christian Berggren anser att både arbetsgivare och fack borde kunna göra mer för att skapa större intresse för industrin och för den framtida ”kunskapsfabriken”.
– Utse ”årets kunskapsfabrik”, gärna i samband med Tekniska mässan. Inrätta ett produktionsstrategiskt råd med produktionsdirektörer, verkstadschefer, fackliga företrädare, IT-konsulter och forskare.
Den sista idén var både VI:s Heinrich Blauert och Metalls förbundsordförande Göran Johnsson intresserade av.
– Det är en bra idé. Vi kan ta och resonera om det här, sa Blauert.
Göran Johnsson talade för Metalls medlemmar, av vilka många lider av stress och oro.
– En tredjedel av våra medlemmar, 130 000, oroas av att de ska drabbas av ohälsa eller skador. Nästan lika många tycker att deras arbete är stressande. 70 000 har problem orsakade av arbetsskador.
Samtidigt ökar kraven på de anställda i en produktion som blir allt mer kunskapsintensiv. Johnsson efterlyste tätare samarbete med skolan för att göra industriarbetet mer intressant hos de unga och få mer förståelse bland lärarna.
– In med lärarna i näringslivet och in med näringslivet och facken i skolan också. Det finns människor som befinner sig i skolan från 6 till 65 års ålder och det är inte alltid så lyckat, sa Göran Johnsson som självkritiskt såg sig som en ”dålig lobbyist” för industrins frågor i skolan.
– Fel, gensköt Christian Berggren. Ni ska vara ännu sämre lobbyister.
– Gör något själva i stället, manade han industrins parter. Dra igång en gemensam utbildning, gärna i Storstockholm så att den märks. Ni kan ta gemensamma initiativ för att vända trenden.
