Volvo väntar med att sälja ut fler fabriker och slår in på en mer försiktig outsourcing-strategi. I synnerhet efter återkallandet av 116 000 bilar av statusmodellen S 80.
Återkallandet av S 80-bilar innebär att Volvo både förlorar prestige och pengar. Hur dyrt det i slutändan blir beror på den pågående förhandlingarna mellan Volvo och underleverantören. Ett par hundra miljoner kronor kommer återkallandet troligen att kosta.
– Vi går inte ut med några siffror. Vi diskuterar med den leverantör som inte hållit måttet och vi har inte sett slutet på den diskussionen ännu, säger Ingemar Hesslefors, presschef på Volvo personvagnar.
Orsaken till att Volvo återkallar bilarna är att kullederna snabbt slitits ut. Kullederna levereras av tyska Lemförder som är ett dotterbolag till en av bilindustrins större leverantörer, ZF.
Förhandlingarna mellan Volvo personvagnar och Lemförder kompliceras av att ZF vill köpa halva Volvofabriken i Köping. ZF har länge varit spekulant på tillverkningen av chassikomponenter som sysselsätter cirka 450 metallarbetare i Köping.
Men utförsäljningen av chassifabriken i Köping har dragit ut på tiden. Är det på grund av att Volvo nu förhandlar med ett av ZF:s dotterbolag om kostnaden för att återkalla 116 000 S 80-bilar?
– Nej, det har ingenting med varann att göra, säger Ingemar Hesselfors.
Ni ska ju sälja till en kund som orsakat Volvo stora förluster, inte minst prestigemässigt. Borde inte priset på chassifabriken påverkas av detta?
– Nej, det är inte kopplat till varandra. Det funkar inte på det viset.
För en kort tid sedan sa Heinrich Blauert, vd för Sveriges verkstadsindustrier på ett seminarium anordnat av Metall:
– Det finns en del stora företag som lagt ut så mycket av sin traditionella produktion att man nu fått lite ågren och frågar sig: Vänta ett tag – är vi lika bra på att köpa in som att tillverka grejerna?
– Det skulle inte förvåna mig om man tar tillbaka produktion för att hålla greppet om produktionstekniken och kunskapen.
Han ville inte namnge vilka företag han åsyftade. Ett företag som Ericsson har haft stora kvalitetsproblem med produkter från underleverantörer. Detsamma gäller också Volvo. Outsourcingen av hjulmonteringen i Kungälv som togs över av Michelin-Continental för ett år sedan anses vara allt annat än en succé.
Är det dags för Volvo att bli mer försiktig med sin outsourcing?
– Nja, egentligen inte. Underleverantörer har alltid funnits och kommer alltid att finns. Vi måste alltid försöka bli bättre och dra lärdomar av erfarenheterna.
Vilka lärdomar drar Volvo av problemen i Kungälv?
– Har vi problem där? Jag har inga detaljer i huvudet vad gäller Kungälv, säger Ingemar Hesselfors som inte vill kommentera leveranserna från Kungälv efter Michelin-Continentals övertagande.
Ett tecken på att Volvo blivit mer försiktig med outsourcing är den segslitna försäljningen av Floby-fabriken som tillverkar bromsskivor och vevstakar till Volvo personvagnar samt nav och drivaxlar till Volvo lastvagnar.
Alltmedan Floby-fabriken varit ute för försäljning har Volvo fortsatt att investera i den. En intresserad köpare finns men ändå dröjer affären. Volvo har blivit försiktigare.
– I dag vet vi ingenting vad som händer. Vi väntar fortfarande, säger Roger Karlssson, metallklubbens ordförande vid Volvo i Floby.
– Jag har visserligen inte märkt någon mer försiktig attityd till outsourcing hos Volvo. Men det är lätt att förstå om de blir lite fundersamma. Med outsourcing hamnar de helt i händerna på utomstående, nu kan Volvo själva kontrollera kvalitéen.
Försäljningen av Floby dröjer. Men annars har Volvo varit snabba att sälja ut verksamhet som inte ansetts tillhöra ”kärnverksamheten” I början av 90-talet såldes tillverkningen av bilsäten i Bengtsfors och inredningsdetaljer i Tanumshede till Lear. På senare år har förutom Kungälvsfabriken även delar av Olofströmsverken och Volvo lastvagnars bakaxelfabrik i Lindesberg sålts ut.
