Industrifackets ordförande Leif Ohlsson rasar mot Meritanordbankens chefekonom Olle Djerf. – Han visar dåligt omdöme när han talar för en mer decentraliserad lönebildning.
Djerf ingår som en av fyra fristående ekonomer i Industrins ekonomiska råd. Rådet tillsattes när facken och arbetsgivarna i industrikommittén enades om samarbetsavtalet inom industrin.
I samarbetsavtalet står att det ekonomiska rådet ”ska kunna lämna utlåtanden och rekommendationer i ekonomiska frågor”.
– Men att förespråka en viss modell för lönebildningen är att gå för långt, anser Leif Ohlsson.
Ohlsson reagerar över ett uttalande Olle Djerf gjort i det senaste numret av Saf-tidningen. Djerf konstaterar att det finns stora skillnader i produktivitet mellan olika branscher och företag. Sedan drar han slutsatsen:
– Min uppfattning är att lönebildningen därför borde bli mer decentraliserad, kanske ända ner till lokal nivå, för att kunna anpassas till skillnaderna i produktivitet.
Uttalandet gjordes i samband med att Industrins ekonomiska råd presenterade sin senaste rapport. Leif Ohlsson:
– Olle Djerf har, när han ingår i det ekonomiska rådet, ett uppdrag från industrikommittén att analysera den svenska ekonomiska utvecklingen i förhållande till den internationella utvecklingen.
– Han har lika lite som någon annan i rådet fått i uppgift att uttala sig i policyfrågor. Att göra det mitt i avtalsrörelsen när den är som hetast tyder på dåligt omdöme.
Leif Ohlsson tycker det finns anledning att fundera på om det ekonomiska rådet verkligen behövs när enskilda ledamöter inte följer sitt uppdrag.
Olle Djerf själv understryker att uttalandet är en personlig åsikt.
Men den uttrycktes i samband med att ekonomiska rådets rapport presenterades. Var det lämpligt tycker du?
– Jag hade ett samtal med en av Saf-tidningens journalister efter presentationen. Jag var väl inte riktigt klar över att det var fråga om en intervju där jag skulle citeras.
Du beklagar alltså vad du sagt?
– Nej då. Jag påtalade för journalisten att vi i rapporten inte gått in på de strukturella skillnader som finns i svensk ekonomi. Det finns en risk att man i de centrala löneförhandlingarna lägger ett golv för löneökningar som den lågproduktiva delen av ekonomin inte klarar av att komma upp till.
– För mig som ekonom finns det all anledning att uttala mig om den typen av ekonomiska problem.



















































































































