I morgon tisdag (00-12-12) börjar förhandlingarna inom stålindustrin på allvar. Redan på onsdag kan ett bud väntas från arbetsgivarna i Stål- och metallförbundet.

Metalls krav på stålindustrins arbetsgivare överensstämmer med kraven inom verkstadsindustrin: 3 procents löneökning nästa år, en veckas kompetensutveckling, företagshälsovård åt alla med mera.

Det som skiljer rör arbetstiderna. Kravet är visserligen likalydande: en arbetstidsförkortning motsvarande 15 timmar om året, motsvarande en löneökning på 0,8 procent.

Men inom stålindustrin har Metall en annan konstruktion för arbetstidsförkortningen. Efter förra avtalet, som slöts för tre år sedan, har 1,5 procent av lönesumman avsatts för att komplettera avtalspensionen.

Syftet har varit att förkorta stålarbetarnas livsarbetstid.

Men det går också att ta ut arbetstidsförkortningen på ett annat sätt. Klubben och företaget kan komma överens att använda dessa 1,5 procent till att korta arbetstiden motsvarande 36 minuter i veckan.

Denna skräddarsydda modell för stålindustrin vill Metall behålla. De 1,5 procenten ska enligt Metall plussas på med ytterligare 0,8 procent under det kommande året.

En annan viktig skillnad mellan stålindustrins och verkstadsindustrins avtal rör lönerna. Inom verkstadsindustrin las pengarna ut med regelbunda löneöversyner där metallarna garanterades påslag om man halkat efter i löneutvecklingen.

Sådana garantier fanns inte på stålområdet. Pengarna lades ut i lokala, företagsvisa potter baserat på ett genomsnitt för hela branschen. Någon hänsyn till det enskilda företagets löneläge togs inte när pottpengarna fördelades.

– I praktiken har pengarna lagts ut generellt, säger Leif Råback, ombudsman på Metall.

– I den mån vi haft tvister om pottfördelningen har pengarna fördelats generellt, lika åt alla. För oss har den här konstruktionen inte inneburit några problem.

Parterna inom stålindustrin, Metall och Stål- och metallförbundet, har redan avsatt ett flertal förhandlingsdagar både innan jul och under mellandagarna.