Metall och arbetsgivarna inom stålindustrin är nu överens om allt – utom löneökningarna. Omkring 27 000 stålarbetare får kortare arbetstid och möjlighet att gå i delpension efter 60 år. I gengäld kan nu arbetsgivarna lättare driva igenom femskift.
Uppgörelsen på torsdagskvällen innebär att löneökningarna lämnas i medlarnas händer. På tisdag i nästa vecka presenterar de bägge opartiska ordförandena ett förslag till löneökningar för de kommande tre avtalsåren.
Arbetsgivarna i Stål- och metallförbundet har tidigare bjudit ett avtal som kostar 5 procent på tre år. Metall kräver 9 procent i rena löneökningar för den treåriga avtalsperioden.
Stålarbetarnas arbetstider förkortas enligt den modell som sjösattes i och med förra avtalsuppgörelsen för tre år sedan. En livsarbetstidspremie, värd 1,5 procent av lönesumman, gör det möjligt för stålarbetarna att ta ut arbetstidsförkortningen på olika sätt. I veckoarbetstid motsvaras 1,5 procent av 36 minuter.
Nu byggs livsarbetstidspremien med ytterligare 1,5 procent efter tre år. Om tre år kan alltså en metallarbetare i stålindustrin avsätta 3 procent av lönesumman i arbetstidsförkortning.
Livsarbetstidspremien kommer också att kunna användas till delpenion. Metall är överens med arbetsgivarna om att gemensamt försöka utarbeta ett regelverk som företagen frivilligt kan ansluta sig till fr o m andra avtalsåret. Tanken är att stålarbetare äldre än 60 år ska från och med första februari 2002 kunna gå ner i halvtid och med delpensionen ändå få ut 87,5 procent av lönen.
OB-ersättningen för de som arbetar på nyårsafton höjs. Arbetsgivarna kommer även i fortsättningen att avsätta 0,2 procent av lönesumman till lokala sjukfonder, något som de ville ha bort.
– De här kraven innebär framgångar för oss, kommenterar Anders Tiderman, Metalls avtalssekreterare som är speciellt glad över delpensionen.
Tiderman är också nöjd över att arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet är borta – utom på en punkt. Hädanefter blir det lättare för arbetsgivarna att införa femskift utan uppehåll för storhelger av ekonomiska skäl.
I dag har arbetsgivarna rätt att införa femskift utan uppehåll för storhelger av enbart tekniska skäl – till exempel vid hyttor och sintringsverk.
Men nu skulle arbetsgivarna ensidigt kunna öka skiftgången vid storhelger (jul, nyår, påsk, 1 maj, Kristi himmelfärdsdag, pingst, midsommar, Alla helgons dag). En svidande eftergift, Anders Tiderman?
– Vad jag förstår sker en betydande del av arbetet redan som femskift. Jag tror inte att det är så stor dramatik i detta.
Däremot slapp Metall arbetsgivarnas två andra krav på ökad flexibilitet. Arbetsgivarna ville förlägga huvudsemestern till maj-september, inte som nu mellan juni-augusti. Det skulle då ha blivit svårare för den enskilde stålarbetaren att kunna ta ut fyra veckors sammanhängande semester.
Arbetsgivarna krövde dessutom 80 timmar till fritt förfogande att förlägga när som helst under året och utan att behöva förhandla och köpslå med den lokala fackklubben.
Enligt Metalls beräkningar är uppgörelsen hittills värd 1,6 procent på tre år. Var nivån på löneökningarna hamnar vet vi nästa vecka. På tisdag presenterar medlarduon Agneta Dreber och Claes Stråth sitt förslag.
