Ericsson gör sig av med ytterligare 2 000 anställda varav 900 är metallarbetare. Gävle drabbas värst. Där varslas 600, i Kista 200 och resten i Järfälla och Sundbyberg.
– Det stämmer dåligt med vad företaget sa i våras, kommenterar koncernfackets ordförande Jan Hedlund.
– Då sa man att kommande uppsägningar skulle ske utanför produktionen.
Efter nedläggningen av Linköping och halveringen av Kumlafabriken skulle 4 000 bort från forskning och utveckling, administration och försäljning.
Större delen – 2 700 anställda – pekades ut innan semestrarna. Resten – 1 300 – skulle varslas till hösten. De 1 300 blev nu 2 000 och nära hälften inom produktionen.
Metall känner sig lurat.
– I våras gav vi vårt stöd till ledningen. Vi ville inte peka ut vems fel det var att det gick dåligt för företaget. Vi ansåg att det var ett stickspår.
– Men det var ett förtroende med villkor. Nu är det inte mycket kvar av det förtroendet, det kan jag säga.
Men måste inte Ericsson göra något om det går dåligt?
– Jag kan förstå varslet om det finns en långsiktig underbeläggning i fabrikerna. Men om Ericsson i stället fullföljer sin strategi och göra sig av med produktion – då har jag ingen förståelse för det här beslutet.
Tror du att det kommer fler varsel?
– Kommer det ännu ett varsel innan jul då skulle jag vilja säga att ledningen är kriminellt amatörmässig. I och för sig står de inte högt i kurs längre, men att varsla ännu fler vore direkt korkat.
– Det har redan gått så långt att när folk hör talas om Ericsson så tänker de inte längre på mobiltelefoner utan på uppsägningar och nedläggningar.
