Han är en av Tysklands mest uppmärksammade män just nu. I morgon (14 oktober) tar han emot de europeiska General Motors-facken i Rüsselsheim.
Klaus Franz är ordförande för IG Metall på Opel och ordförande i Betriebsrat, det ”företagsråd” som för de anställdas talan gentemot företaget.
Det är en jagad och strängt upptagen fackordförande som tar emot i fackets lokaler inne på Opel-fabriken där drygt 20 000 personer arbetar. Till fabrikens måleri kom Klaus Franz 1975 som ung vänsteraktivist. Fem år senare satt han i Betriebsrat, sedan år 2000 är han dess ordförande.
I medierna porträtteras denne 52-årige tvåbarnsfar som lite ovanlig för att leda facket i ett av Europas största industriföretag. För några år sedan representerade han De Gröna i motsvarande kommunfullmäktige, men i dag är han partilös.
Klaus Franz är också ordförande för EWC, det europeiska företagsrådet inom General Motors. I EWC samlas facken för Opel i Tyskland, Belgien, Spanien och Portugal, Vauxhall i Storbritannien och Saab Automobile i Sverige.
Franz var en av tillskyndarna till den internationella protestdag då tiotusentals GM-arbetare häromåret manifesterade sitt stöd för den nedläggningshotade Vauxhall-fabriken i Luton i Storbritannien. Luton räddades.
– Vi lärde mycket av den aktionen som vi kan ha nytta av i dag när vi står upp för fabrikerna i både Trollhättan och Rüsselsheim. Som fackförening måste vi hålla ihop, även över gränserna. Det är nödvändigt, vi har inget alternativ.
Samarbetet med Metallklubben i Trollhättan och dess ordförande Paul Åkerlund har gått mycket bra, anser han.
– Vi håller täta kontakter, ibland talas vi vid två gånger om dagen. Vi ska träffas i Göteborg sista veckan i oktober. Då ska vi stämma av hur vi ligger till. Allt för att undvika att någon av oss dumpar villkoren.
Klaus Franz anser att företaget i första hand är ute för att pressa villkoren för de anställda både i Sverige och Tyskland. Och han tror att bägge fabrikerna klarar sig.
– Det är inte säkert att den fabrik som inte får tillverka den nya mellanstora bilen tvingas stänga. Fabriken kan säkert fortsätta, men till en betydligt lägre kostnad. Det är dit General Motors vill.
– Jag litar inte på dem.
– Vi måste tro på en framtid för både Trollhättan och Rüsselsheim. Vi måste analysera hur bägge fabrikerna kan fortleva, vilken lösning som är bäst.
Om nu inte Trollhättan får göra den nya mellanstora bilen – vad ska Trollhättan göra då?
– Jag tycker exempelvis att det är mycket underligt att Saabs cabriolet-modell inte görs i Trollhättan utan i Österrike.
Parallellt med ”skönhetstävlingen” – som offertkampen mellan Trollhättan och Rüsselsheim kallas i Tyskland – har facket på Opel fört tuffa lokala löneförhandlingar. Företaget gick ut hårt och krävde frysta löner i fem år, ökad arbetstiden från 35 till 40 timmar veckan utan lönekompensation och fackmöten bara på lördagar. Bort med ersättningarna för obekväma arbetstider och övertid. De anställda uppmanas också ”bjuda på ” avbrott i produktionen eftersom avbrotten ska bokföras som rast, inte produktionsstörning.
Hur går förhandlingarna?
– Vi körde fast och vi har sagt att de lokala förhandlingarna får vänta till dess att vi löst frågan om var den nya mellanstora bilen ska tillverkas.
– Det nuvarande avtalet löper ut med 2005 års utgång, så egentligen är det ingen brådska.
Men facket svarade ändå på Opels kravlista. Facket krävde: inga försämringar – och jobbgaranti.
– Vi har ett slags skydd i avtalet för jobben redan nu, men ingen garanti som de fått på Daimler Chrysler.
Skyddet består i att företaget i första hand ska erbjuda de äldre arbetarna avtalspension vid övertalighet. I andra hand ska de anställda gå ner i arbetstid.
Den verkliga jobbgarantin ligger i investeringar, säger han. För några år sedan plöjde GM ner 7 miljarder kronor i en helt ny fabrik.
– Vi ökade inte kapaciteten, den nya fabriken klarar av att göra lika många bilar som den gamla. Men den nya fabriken kräver betydligt färre människor. Totalt behövs 4 500 färre i dag. En otrolig siffra egentligen.
Totalt sysselsätter Rüsselsheim drygt 20 000 personer. Enligt Franz är 7 000 (varav tusen tjänstemän) sysselsatta med produktion av Opel Vectra. 2 500 tjänstemän återfinns på Adam Opel AG:s kontor som bland sysslar med marknadsföring. 1 500 arbetar i den enhet där GM och italienska Fiat samsas om växellådor. Ytterligare 8 500 (varav hälften arbetare i produktion) finns i utvecklingsavdelningen som är General Motors största utanför USA.
– Den stora utvecklingsavdelningen är naturligtvis vår stora tillgång. Där sker all förnyelse och den måste ligga nära tillverkningen.
Vad tror du: har General Motors redan bestämt sig eller är det en ärlig tävlan mellan Trollhättan och Rüsselsheim?
– Man kan aldrig veta med General Motors. Som sagt jag litar inte på dem.
Vad talar för Rüsselsheim?
– Vårt läge. Vi ligger mitt i Europa nära kunderna. Vi har en stor utvecklingsavdelning. Vi har en ny, toppmodern fabrik som klarar av att tillverka de volymer som GM vill. Produktiviteten är hög. Rüsselsheim är hjärtat för varumärket Opel.
Och vad talar mot?
– Att det råder överkapacitet. Och våra lönekostnader är högre än i andra länder.
