Beslutet att lägga ner Nynäshamnsfabriken kan tyckas vara en logisk följd av Ericssons strategi att flytta masstillverkning utomlands. Men det finns ologiska inslag i beslutet.
I flera år har Ericssons ledstjärna varit att all volymproduktion, all masstillverkning ska ut ur landet.

De svenska fabriker som ska få vara kvar ska uteslutande syssla med industrialisering, alltså tillverkning i små serier av nya produkter. När företaget sedan vet om produkterna går att masstillverka läggs beställningarna ut på underleverantörer i låglöneländer.

20-30 procent av produktionen ska ske i egna fabriker.

Så ser strategin ut.

På så sätt kan dagens beslut att läggga ner Nynäshamn vara en logisk följd av den strategiska kompass som väglett Ericsson under senare år.

Ericssons tanke är att ju mer arbetskraft tillverkningen kräver desto större motiv att flytta produktionen till länder där lönerna är låga.

Vad som hänt på senare tid är att Ericssons produkter kräver allt mindre arbetskraft. Produkterna blir mer och mer avancerade och arbetskraften står för en allt mindre del av kostnaden.

Därför borde det inte finnas lika starka behov av att flytta tillverkningen utomlands som tidigare.

I de radiobasstationer som tillverkas i Nynäshamn står inköpta komponenter för cirka 90 procent av kostnaden. Lönerna för resten.

Priserna på Ericssons svensktillverkade produkter har kunnat sänkas med ända upp till en femtedel på grund av två orsaker:

* Lönerna står för en allt mindre del av den totala kostnaden.

* Inköpta komponenter betyder allt mer för den totala kostnaden. Men komponenterna har blivit betydligt billigare.

De svenska fabrikerna klarade prispressen.

Därför kan beslutet att lägga ner Nynäshamnsfabriken te sig ologiskt.

Ett annat plus för Nynäshamn och de andra svenska fabrikerna har varit att de visat sig vara betydligt mer flexibla än de kontrakterade tillverkarna i Östeuropa och Asien.

I telekombranschen ökar och minskar efterfrågan med mycket kort varsel. Att då låta en kontrakterad tillverkare i ett låglöneland stå och vänta på en Ericssonorder kostar pengar.

De kan inte stå och vänta från den ena veckan till den andra på att Ericsson ska komma med en order, om inte Ericsson betalar för den beredskapen.

Därför har en fabrik som Nynäshamn fått ta mycket av produktionsuppgången som egentligen skulle ha lagts ut på kontraktstillverkare i Östeuropa och Asien. Flexibiliteten har lösts av bemanningsföretag.

I fjol hade Nynäshamn 300 inhyrda metallarbetare. De fast anställda var 250. I Sverigefabrikerna fanns i fjol totalt 1 600 inhyrda.
Häromveckan presenterade Ericsson sitt bästa bokslut någonsin. 2004 blev ett rekordår.

Även Nynäshamnsfabriken redovisade vinst.

I höst är den tömd.