Tyska metallfacket IG Metall nådde sitt mål: 3 procents lönehöjningar och ingen mer flexibilitet. För svenska arbetsgivare blir det inte längre lika lockande att hänvisa till Tyskland.
De senaste åren har löneökningarna i tyska industrin i stort sett stannat av. Samtidigt har de tyska arbetsgivarna lyckats få in mer flexibilitet i avtalen. Detta har lett till att många anställda tvingats till längre arbetstider utan lönekompensation.
Facket har varit på defensiven i flera år, inte minst efter den misslyckade metallstrejken i östra Tyskland. I en omfattande strejk härom året försökte metallarna i öst få upp lönerna till samma nivå som i väst. Ansträngningen blev inget annat än ett fiasko.
Därför var det ett något tilltufsat IG Metall som mobiliserade inför årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna däremot, kände att de hade initiativet. De hade också stöd från Europas arbetsgivare, inte minst från den svenska verkstadsindustrin vars företrädare ivrigt påmint den svenska opinionen om utvecklingen i Tyskland.
Tyskland hade blivit arbetsgivarnas, inte fackföreningsrörelsens, favoritland.
Men 280 000 tyska metallarbetare ute i varningsstrejker plus ett litet avtal i staden Mahr ändrade styrkeförhållandena.
I Mahr lyckades IG Metall få ett företagsavtal som gav 3,5 procent. Företaget var inte med i arbetsgivarorganisationen Gesamtmetall och heller inte bundet till det centrala avtalet.
Med Mahr-avtalet som murbräcka kunde IG Metall, stöttat av en bred medlemsmobilisering, fortsätta pressa arbetsgivarna.
I fredags begärde bland annat de stora avdelningarna i Badem-Würtemberg och Nordrhein-Westfalen att IG Metalls förbundsstyrelse i morgon, tisdag, skulle utlysa en medlemsomröstning om storstrejk över hela landet. Igår söndag gav arbetsgivarna med sig, avtalet var i hamn.
IG Metall krävde 5 procent, men av tradition brukar man säga att målet egentligen är ”60 procent av kravet”. Och då hamnar man på runt 3 procent. Nivån höjs från 1 juni, men avtalet är skrivet från 1 mars i år till sista mars nästa år. För de tre månaderna fram till 1 juni utgår ett engångsbelopp värt 2 850 kronor.
Men det viktigaste resultatet för IG Metall var att lönerna kunde höjas utan att man tvingades gå med på mer flexibilitet, mer arbetsgivarmakt.
Ett ettårigt avtal på 3 procent utan mer flexibilitet är knappast vad Teknikföretagen och de andra industriarbetsgivarna drömmer om. Tyskland blev ingen draghälp för arbetsgivarna inför den kommande svenska avtalsrörelsen.
