Näringslivets toppar har på tjugo år tredubblat sitt försprång mot arbetarna. En genomsnittlig direktör tjänar lika mycket som 32 industriarbetare.

Det visar LO-rapporten Makteliten litar på sig själv som presenterades på fredagen.

LO har studerat inkomstutvecklingen – lön, arvoden, kapitalinkomster – för tre typer av makteliter i det svenska samhället.

· Den ekonomiska eliten som finns i företagen. Deras inkomster motsvarar alltså i snitt 32 industriarbetarlöner.
· Den byråkratiska eliten i exempelvis förvaltning, universitet, forskare, chefredaktörer tjänar 6 gånger mer än industriarbetaren.
· Den demokratiska eliten i regering, riksdag, kommuner och folkrörelser som facket tjänar 4 gånger mer än industriarbetaren.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedins inkomster är 4 gånger högre än en industriarbetares. Gapet mellan LO-basen och industriarbetarna har därmed minskat. 1950 hade dåvarande LO-ordföranden inkomster som motsvarade 6 industriarbetarlöner.

Gapet mellan eliten och industriarbetarna var som minst 1980 och som högst i slutet av 1990-talet då börsrallyt gjorde i synnerhet eliten i näringslivet mer förmögen än någonsin.

LO-rapporten visar att styrelseuppdrag bidrar till att öka inkomstklyftorna. I de tio största börsbolagen ökade styrelseordförandenas arvoden med i snitt 11 procent mellan 2004 och 2005.

Det genomsnittliga arvodet uppgick till 1,8 miljoner kronor – eller 7 industriarbetarlöner. Det högsta arvodet inkasseras av Ericssons styrelseordförande Michael Treschow vars arvode motsvarar 12 industriarbetarlöner.

LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin har styrelseuppdrag som sammanlagt ger henne 470 000 kronor i arvoden om året.

IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven sitter inte i styrelsen för några företag eller institutioner förutom Exportrådet.

– Arvodet därifrån är nästan ingenting, uppger Löfvens pressekreterare Odd Guteland.