Det är precis fjorton år sedan en regering försökte chockhöja egenavgiften till a-kassan.
Hösten 1992 ville Carl Bildts regering att fackens medlemmar skulle betala mer för arbetslöshetsförsäkringen.
För medlemmarna i dåvarande Metall innebar höjningen 1 200 kronor dyrare a-kassa per år. Eller 300 miljoner kronor dyrare för förbundet, ett betydligt lägre belopp än vad Reinfeldts moderater föreslagit.
Bildts förslag 1992 väckte starka protester. LO utlyste en nationell protestdag och Metall planerade kalla in en extrakongress för att besluta hur avgiftshöjningen skulle tacklas. Skulle förbundet ta smällen och skära drastiskt i verksamheten? Eller kunde man tänka sig att den enskilde medlemmen stod för en del av höjningen?
Men det blev aldrig någon extrakongress, än mindre höjning av egenavgiften till a-kassan.
Den försvann när Carl Bildt och Ingvar Carlsson förhandlade fram en krisuppgörelse i skuggan av den valutaoro som enligt Bildt själv bidragit till att försätta svensk ekonomi i fritt fall.
I samband med diskussionerna om höjd egenavgift intervjuade tidningen Metallarbetaren dåvarande arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund. Han motiverade höjningen med den djupa ekonomiska krisen. ”Krisen måste märkas hos den enskilde”, sa han.
Men det fanns ett annat, mer strategiskt skäl till att göra a-kassan dyrare. Höjda egenavgifter skulle dämpa lönekraven.
Med dyrare a-kassa skulle fackets medlemmar påminnas om vad arbetslösheten kostar. Statsminister Bildts ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, förklarade för Metallarbetaren:
– Det är som när man kör bil. Om man saknade självrisk i bilförsäkringen skulle man säkert köra mer vårdslöst.
Låga egenavgifter till a-kassan ger underförstått en mer vårdslös lönebildning.
Argumentet återfinns i andra ordalag i alliansens dokument från Bankeryds-överenskommelsen hemma hos kd-ledaren Göran Häggström i fjol. Det var då höjda egenavgifter tog plats i alliansens program.
Enligt alliansen ger dyrare a-kassa ”parterna tydligare motiv att ta ett större ansvar för arbetslösheten i lönebildningsprocessen”.
Höjda egenavgifter, dyrare a-kassa dämpar alltså lönekraven. De senaste tio åren har löneökningarna i industrin uppgått till cirka 3 procent i snitt, något lägre än snittet för resten av Europa.
