I dag, den 15 november, väntas tyska lastbilstillverkaren MAN presentera sitt slutbud på Scania. Samtidigt har Scaniafacken kastat grus i maskineriet genom att säga nej till samgående mot bakgrund av de tyska avtalen om anställningsgarantier.
Scaniadramat påminner svenska facket att jobb och arbetsvillkor mer och mer påverkas av vad som händer i Tyskland.
MAN behöver Scania som murbräcka för att lösa sina egna problem, säger Scaniafacken.
Siffror talar sitt eget språk. Scanias anställda gör cirka 30 procent fler lastbilar per anställd om året jämfört med MAN. Lönekostnaden är en femtedel lägre än i Tyskland. Samtidigt är lönsamheten betydligt högre i Scania trots att betydligt färre lastbilar rullar ut från monteringen i Södertälje än i München – storskalighet är inte alltid lönsammast.
Scania-MAN-affären har mycket gemensamt med den dragkamp som General Motors för två år sedan utlöste mellan Saab i Trollhättan och Opel i Rüsselsheim.
GM-direktörerna pekade på hur flexibel, effektiv och billig produktionen i Trollhättan var för att pressa villkoren för de Opelanställda.
Dragkampen mellan Trollhättan och Rüsselsheim utlystes samtidigt som Opelledningen gick ut hårt mot facket i de lokala förhandlingarna. Företaget presenterade ett beskt 21-punktsprogram som allvarligt skulle försämra löner och arbetsvillkor för de Opel-anställda: frysta löner fram till 2009, förlängd arbetstid utan lönekompensation samt slopade ersättningar för obekväma arbetstider, övertid och skiftgång.
Företaget fick igenom det mesta. De kunde använda Trollhättan som exempel och hota med att flytta tillverkningen dit om inte Opel-facket gick med på sämre villkor.
Opel-facket svalde det beska pillret, men fick i gengäld produktionen av den nya mellanklassbilen, efterföljaren till Opel Vectra och Saab 9-3.
På samma sätt kan nu MAN agera mot sitt fack och peka på Södertälje som ”bäst i klassen”: effektivare, billigare, lönsammare.
MAN gick in i Scania-äventyret med ett avtal för sina 7 000 anställda vid huvudfabriken i München som garanterar dem jobb till 2012.
Samtidigt har MAN sagt att vid ett samgående med Scania ska man snabbt hitta ”synergieffekter”, alltså samordningsfördelar, värda 500 miljoner euro före utgången av 2009.
Med det upplägget är det tryggare att vara montör i München än i Södertälje.
Att tyska jobbgarantier kan påverka svensk facklig vardag var bara att vänta. Anställningsgarantierna har blivit allt vanligare på senare år. Företagen bjuder på garantierna mot att facket går med på exempelvis längre arbetstider utan lönekompensation. I München förlängdes veckoarbetstiden med två timmar.
Att Trollhätte-fabriken blev en bricka i ett tyskt avtalsspel och att Scaniafacken oroas över tyska garantier är två exempel på hur kraftmätningen mellan fackföreningar och arbetsgivare i Tyskland påverkar villkoren även i Sverige.
Ett tredje exempel, som kommer att få ökad aktualitet efter årsskiftet då avtalsrörelsen drar igång på allvar, är Teknikföretagens försök att introducera de tyska öppningsklausulerna, som medger sämre villkor än kollektivavtalet, på svenska arbetsplatser. Den striden har vi ännu bara sett antydningar av.
