DA ANALYS. Lastbilskriget trappas upp och Volvo rycker åt sig initiativet. Av lastbilsjättarna skaffar sig Volvo en tätposition i den tekniska utvecklingen och i Asien. Och vinnarna kanske sitter i Skövde.
Volvos värsta konkurrenter i den tyngre lastbilsdivisionen är Daimler Chrysler och Scania.
På senaste tiden har Scania varit upptaget med att freda sig mot fientliga uppköp från tyska konkurrenten MAN. Samtidigt har tyska Daimler (med Mercedes) varit sysselsatt med att försöka skaka av sig konkursfärdiga barlasten Chrysler.
När de andra brottas med fientliga uppköpare och konkursfärdiga partners sätter Volvo sprätt på miljarderna.
Först utlovas rekordhöga 20 miljarder kronor till aktieägarna. Sedan hostar man upp 7,5 miljarder kronor för att köpa hela Nissan Diesel.
Därmed skulle Volvo spendera 13 miljarder på det japanska lastbilsföretaget – om man lägger till de pengar Volvo redan satsat i Nissan Diesel.
Det var för ett år sedan som Volvo började köpa in sig i Nissan Diesel, ett företag som för några år sedan var bankrutt men som nu rest sig och har haft en hygglig utveckling, men inte mer.
För ett år sedan var tanken att Volvos ägande i Nissan Diesel skulle öka steg för steg. Nu slukas hela bytet. I bilkriget är inget förutsägbart. Framryckningar och reträtter kan komma oaviserat, såväl på lastvagns- som personbilssidan.
I bilkriget finns just nu två slagfält som är viktigare än alla andra: Asien och miljötekniken.
Med köpet av Nissan Diesel kan Volvo stärkas på bägge slagfälten.
Först Asien, världens snabbast växande och på sikt största marknad för lastbilar. Nyckellandet är förstås Kina. Där äger Nissan hälften av aktierna av kinesiska lastbilstillverkaren Dong Feng. Nu hamnar detta hälftenägande i Volvos händer. Målet är att ta över hela företaget och de kinesiska myndigheterna har sagt ett preliminärt ja.
Till den viktiga Asienmarknaden hör också Japan. Där är Nissan Diesel trea på lastbilsmarknaden. Störst är Hino som Volvos konkurrent Scania har ett motor-samarbete med.
Nästnästa år skärps utsläppskraven på lastbilsmotorer i Japan. Det sätter press på tillverkarna. Nissan Diesel bedöms som ledande på att tillverka hybridmotorer, alltså motorer som blandar bensin eller diesel med andra bränslen.
Den som lyckas få ner utsläppen i Japan får en konkurrensfördel i resten av världen. Volvo är med köpet av Nissan Diesel med i den utvecklingen på ett mycket mer påtagligt sätt än tidigare.
Volvos köp av Nissan Diesel hör också till ett annat slagfält, mer internt, svenskt: striden mellan kortsiktiga riskkapitalister och långsiktiga ägare.
Efter alla rekordår har Volvos klassa fyllts. Ett rikt bolag är attraktivt. Inte minst för uppköpare som vill komma åt pengarna. Eller riskkapitalister som vill stycka företaget och sälja ut delarna till största möjliga profit.
För ett företag som sitter på bågnande kassor öppnar sig följande alternativ:
1. Sitta kvar med stor kassa.
2. Investera mera.
3. Dela ut mer pengar till aktieägarna.
4. Köpa in sig i andra företag.
Volvo gör allt. Kassan är fortsatt stor (men mindre än tidigare), företaget fortsätter investera, delar ut rekordbelopp till aktieägarna och köper samtidigt ett annat företag.
Volvo har råd med allt detta.
Av tättrion Volvo, Daimler Chrysler och Scania blir Volvo nu först på spåret i Asien och i framkanten i den tekniska utveckling som klimathotet tvingar fram.
Frågan är: vad innebär det för jobben när samordningen mellan Volvo och Nissan Diesel ska spara nästan två miljarder kronor per år under den kommande femårsperioden? Ingen vet.
Å andra sidan: Vad innebär det för svenska fabriker att Volvo i och med Nissan Diesel utökar sitt sortiment med lättare lastbilar? Ingen vet, men många hoppas att det ska ge jobb, inte minst i Skövde.
Där gjuts och bearbetas komponenter till Volvos samtliga motorfabriker i dag. Snart kanske packningsavdelningen får klistra på nya adresslappar – till Japan, Indien och Kina.
