Fattigare låglönearbetare, försämrad a-kassa och konkurrens från utländsk arbetskraft. Därför är det viktigt att satsa på att höja avtalens lägstlöner just nu, enligt IF Metall.

Lägstlönerna i Sverige är höga jämfört med andra länder. Men enligt Veli-Pekka Säikkälä, chef för IF Metalls förhandlingsavdelning, har svenska lägstlöner sackat efter i förhållande till genomsnittslönerna under de senaste tjugofem åren.

Kravet till arbetsgivarna i årets avtalsrörelse är att lägstlönerna ska höjas med 1 400 kronor. Med en sådan höjning skulle till exempel de lägst betalda tvätteriarbetarna tjäna strax under 16 000.

Förutom att lägstlönerna sackat efter, är de viktiga för facket att höja eftersom den försämrade a-kassan kan pressa lönerna neråt.

– Ett annat hot är att Sverige är ett av de få EU-länder som inte satt upp några spärrar mot utländsk arbetskraft, säger Veli-Pekka Säikkälä.

De lägsta lönerna ska vara till för arbetare som saknar erfarenhet och utbildning. Dessa ska sedan snabbt stiga i lön. Men om utländska kvalificerade arbetare som tillfälligt jobbar i Sverige, automatiskt placeras in på avtalets lägsta lön och stannar där, innebär det en hårt ökad lönepress.

Enligt Per Skedinger på Institutet för näringslivsforskning, kan samhället förlora på att lägstlönerna höjs. Höjda lägstlöner ger högre arbetslöshet, säger han.

– Det drabbar marginalgrupper (grupper som anses ha svårt att få jobb, exempelvis ungdomar och invandrade, red.kommentar).

Albin Kainelainen, ekonom på LO, tycker inte att bilden är lika svartvit. Många andra faktorer påverkar sysselsättningen bland grupper som står långt från arbetsmarknaden.

– Vi har nog bland de högsta minimilönerna i Europas industriländer, men vi har inte lägst sysselsättning i de marginaliserade grupperna, säger han.