Lönenivåer, fördelning mellan avtalsåren och lägsta semesterlön. Det är knäckfrågorna när IF Metalls förhandlingsdelegation för stålindustrin nu samlas för att ta slutgiltig ställning till avtalet.
Klockan 10.00 samlades de på Stål- och metallförbundets lokaler på Kungsträdgårdsgatan i centrala Stockholm. Klockan 12.00 ska IF Metalls ledning meddela de opartiska ordförandena om man säger ja till avtalet,
IF Metall förhandlar på sex avtalsområden. Fyra har sagt ja. En delegation, gruv, har sagt klart nej. En säger nej – än så länge: stål- och metall.
Stål- och metalldelegationen anser att nivåerna är för låga. 3,4 procent första året och 3,1 för andra och tredje avtalsåret vardera är för lite.
Dessutom vill stål- och metalldelegationen se ett mer ”framtungt” avtal med större löneökningar första året. Delegationen står benhårt fast vid kravet på att alla ska garanteras 840 kronor mer första avtalsåret – detta i enlighet med IF Metalls avtalsplattform.
En stötesten i avtalsförslaget är lägsta semesterlön. Enligt vad Dagens Arbete erfar, höjs inte den i avtalsförslaget. Det skulle innebära att värdet av lägsta semesterlön – en klassisk låglönesatsning i fackets ögon – urholkas över de tre avtalsåren.
Höjningen av lägsta lön ligger på 700 kronor både första och andra året, plus en procentuell höjning på 3,1 procent sista avtalsåret. Lägstlönehöjningen berör stål- och metallavtalets lönegrupp 3, alltså vuxna arbetare som fyllt 18 år.
En annan stötesten är ”grimman” i det gamla avtalet. I en protokollsanteckning i förra avtalet står att ”löneökningstakten ska begränsas”. Den formuleringen har försvårat de lokala förhandlingarna för stålklubbarna under den gångna treårsperioden.
I det nya avtalsförslaget finns lösare skrivningar som medger viss, lokal löneglidning.
