DA-ANALYS: Arbetsgivarna släpper öppningsklausulerna, för den här gången. Det var väntat. Men kravet kommer igen. Nu satsar arbetsgivarna på flexiblare arbetstider.
Det viktiga för arbetsgivarna i denna avtalsrörelse var själva lanseringen av öppningsklausulerna, det vill säga möjligheten att avtala om lägre löner än riksavtalets ute på företagen.
Nu är begreppet någorlunda etablerat och idéen att kunna öppna upp de lokala kollektivavtalen har introducerats.
– Vi kanske inte kommer ända fram i år, men senare kanske, sa Göran Gezelius, vd för Gunnebo och styrelseledamot i Teknikföretagen till Dagens Arbete för en månad sedan.
Då hade avtalsrörelsen knappt kört igång.
Få, om ens någon arbetsgivare, hade nog trott att det skulle kunna gå att öppna upp kollektivavtalet i en konjunktur där tillväxten i ekonomin är den högsta sedan 1970.
Radikala omgörningar av avtalet låter sig inte göras i en ekonomi i högvarv. En sådan förändring förutsätter en tuffare omgivning. Som 1992 då Teknikföretagens föregångare Verkstadsföreningen frestades till att tömma avtalet på pengar. Alla löner skulle sättas ute lokalt under fredsplikt.
Då var arbetslösheten bland metallarbetarna över 20 procent och ekonomin befann sig i fritt fall med dagliga varsel. Hög arbetslöshet ger knappast facket någon styrkeposition, ändå lyckades Metall hålla emot arbetsgivarna den gången.
Idéen med öppningsklausuler har Teknikföretagen hämtat från Tyskland. Där tog det över ett decennium av små, små steg innan det gick att öppna upp avtalet. Sannolikt har Teknikföretagen en liknande långsiktig strategi, på samma sätt som facket uppnått sin arbetstidsförkortning på 75 timmar med små steg i taget.
Lanseringen av öppningsklausulerna är del i en långsiktig strategi. Därför överges de utan några större åthävor av arbetsgivarna nu när medlarna, de opartiska ordförandena, tar över.
Därmed inte sagt att arbetsgivarna övergivit tanken på att få igenom mer flexibilitet redan i år.
Kan de inte få flexiblare löner i form av öppningsklausuler så kan de i alla fall få flexiblare arbetstider.
Visserligen säger parterna att de ”städat undan arbetstiderna”. Men då talar de bara om anpassningen av kollektivavtalet till EU-direktivet.
Men det är en sak. Det kan knappast betyda att arbetstiderna i sin helhet är i hamn.
I arbetstidsfrågan krockar två motstridiga intressen. Å ena sidan företagens behov att möta en ryckig efterfrågan som svänger snabbt. Ibland är det mycket att göra, ibland lite. Å andra sidan fackets uppdrag att ge medlemmarna förutsägbara arbetstider så människor vet när de kan hämta på dagis, vara lediga med familjen etc.
Framför allt vill arbetsgivarna att flexibiliteten ska vara billigare än i dag.
Facket säger i princip inte nej till flexibilitet. Men de vill kunna förhandla om den och att den ska ha en prislapp. I pengar eller kortare arbetstid, till exempel. Denna prislapp är allt annat än populär bland arbetsgivarorganisationerna.
I veckans slutspurt kommer det mesta att kretsa kring lönenivåer. Men om arbetsgivarna ska gå med på att höja lönenivåerna vill de säkert ha något tillbaka. En mer flexibel förläggning av arbetstiden står säkert högst upp på arbetsgivarnas önskelista.
I Teknikavtalet finns redan en arbetstidskorridor som innebär att arbetsgivarna fritt kan förfoga över 24 minuter per arbetspass för den som jobbar mellan klockan 7.00 och 16.00. Den korridoren vill de kunna förlänga. Om en vecka vet vi sannolikt om de 24 minuterna blivit fler.
