LKAB-arbetarnas strejk har väckt starka känslor. Gruvklubbarna har under de senaste dagarna fått många sympatiyttringar, även från utlandet.

Fackligt aktiva från bland annat England har uppmärksammat LKAB-strejken och dragit paralleller till kolgruvearbetarnas strejk mot den konservativa regeringen 1984–85.

Men det mesta av stödet kommer från fackklubbar och enskilda fackligt aktiva inom landet och inom olika fackföreningar, såväl från industrin som offentliga sektorn.

Enskilda kommunalare har skickat stödmeddelanden och kräver att deras eget förbund stödjer gruvarbetarna.

Seko klubb 119, som organiserar förare och konduktörer i Stockholms tunnelbana, skriver att ”Arbetarna är värda mer och speciellt när LKAB och andra företag har miljardsvinster. Er kamp är också vår kamp”.

Ett uttalande från ett medlemsmöte vid Volvo Lastvagnars grupp 34 i Göteborg: ”Gruvarbetarnas kamp är också en kamp för alla arbetare som kräver rättvisa löner efter de miljardregn till aktieägare och direktörer som vi kunnat se, inte minst på vår egen arbetsplats den senaste tiden.”

Även ett medlemsmöte vid grupp 30 på Volvo Lastvagnar uttrycker sitt stöd för gruvarbetarna.

Klubbstyrelsen vid Volvo Lastvagnar i Umeå önskar LKAB-arbetarna lycka till i kampen för ett bra lokalt avtal.

”En framgång i era förhandlingar är viktig för alla lokala fackliga organisationer som har bestämt sig för att slåss för medlemmarnas löner och villkor. Vi ska försöka göra allt vi kan för att visa att ni inte är ensamma i den ambitionen”.

Men det är inte alla som uppskattar det som hänt i Malmfälten den senaste veckan. En Krister Lindholm skriver till gruvklubbarna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara:

”Det bästa vore om LKAB avskedar alla strejkande och anställer effektiva polacker som är experter på gruvarbete! Margret Thatcher visste hur man behandlar gruvfacket! Avsked och nedläggning är den bästa medicinen! Det borde man även göra i de svenska malmfälten”.