Konflikten var ett mål för Grafikerna tror Lars Josefsson, vd på Grafiska Företagens Förbund. Han är besviken på avtalet, som han säger blev allt för dyrt.
– Vi trycker inte sedlar allihopa.

Lars Josefsson (bilden) tycker att Grafiska Fackförbundets (Grafikerna) agerande genom avtalsrörelsen har varit besynnerligt. Framför allt är han besviken på hur Grafikerna har använt konfliktvapnet.

– De gick över anständighetens gräns när de valde ut våra förtoendemäns företag.

Han tror också att själva konflikten var ett mål för Grafikerna.

– Avtalsrörelsen känns sämre planerad än konflikten.

– En konflikt skulle styrka ett förbund i nedgång, tillägger han.

När Grafikerna strandade förhandlingarna och varslade om strejk var en förbättrad omställningsförsäkring ett av huvudargumenten. Men den lämnade de i sticket när det väl var dags, säger Lars Josefsson.

– Vi jobbade fram en skiss till en fullständigt heltäckande fond, men när de sedan får offerten så kommenterar de inte ens den.

Han uppskattar att fonden var värd mellan 10 000 och 20 000 kronor per anställd, utöver det omställningsavtal som LO och Svenskt Näringsliv har avtal om.

Utrymmet i nattens avtal är 10,2 procent över tre år och följer normen som har satts i årets avtalsrörelse. Men det är för dyrt, säger han.

– Lönehöjningarna är en katastrof. Men vi sade att vi ger oss, vi betalar det industrin betalar trots att vi inte har råd. Man får ju förstå deras sida också, varför skulle de rea bort sin arbetskraft? Men uppsidan som skulle hjälpa oss att få råd uteblev.

Lönernas andel av kostnaderna är hög i den grafiska industrin. För att ha råd med samma avtal som övriga industrin behövs en ökad flexibilitet för att möta kundernas efterfrågan, menar Lars Josefsson.

– Vi måste slopa hinder och öka flexibiliteten. Vi måste jobba när kunderna vill.

Nu väntar rationaliseringar och flytt av jobb till utlandet, säger han.

– Det finns 1 700 förlorare i den här avtalsrörelsen. Det är dem som mister sina jobb under tre år framöver.