Baltikum är inte samma låglönelöneparadis för företagen. Lönerna ökar tre gånger snabbare än i Sverige. I dag är den baltiska industriarbetarlönen 26 procent av den svenska – om tio år 60 procent.

Detta förutsatt att de baltiska lönerna ökar i samma takt som under den senaste tioårsperioden.

Löneökningstakten i Estland, Lettland och Litauen visar inga tecken på att mattas av. Tvärtom. Under de senaste två, tre åren har löneökningarna accelererat.

– Utvecklingen äter upp mycket av de kostnadsfördelar de tidigare haft, säger Göran Nilsson, kanslichef på Facken inom industrin som i dag presenterade rapporten Globala arbetskraftskostnader.

– Det innebär att det inte längre är samma fördel att flytta tillverkning dit.

Rapporten är en internationell jämförelse av arbetskraftskostnader – löner, sociala avgifter och valutaförändringar – inom tillverkningsindustrin de senaste tio åren.

De tio åren sammanfaller med industriavtalets existens. Under de tio åren har reallönen sammantaget stigit med 25 procent.

– Det ska jämföras med perioden 1976-93. Då var det i stort sett noll procent i reallöneförbättring. Inflationen åt upp allt.

Under de tio åren har arbetskraftskostnaden för industriarbetaren i Sverige ökat med strax under 4 procent per år. Det är lite mer än snittet för övriga Västeuropa.

I Sverige kostar en industriarbetare i dag 230 kronor i timmen. Det är 40 procent mindre än i Norge, som är dyrast i Europa med 319 kronor i timmen. Även Danmark och Finland har dyrare industriarbetare än Sverige.

Däremot är svenska industriarbetare i dag dyrare än i USA och Japan. För några år sedan var tvärtom svenska kostnaderna lägre än de amerikanska och japanska.

Orsaken till förändringen är valutan. Raset på dollarn har pressat ner de amerikanska lönekostnaderna till 178 kronor i timmen.

– En sådan utveckling för med sig en rad andra diskussioner. Vi har ju nyligen hört Volvo fundera på att lägga produktion i USA, säger Göran Nilsson.