Förra året ökade arbetarlönerna inom verkstadsindustrin med 3,4 procent. De lågavlönade ökade mest, 5,4 procent.
– Det visade att vår satsning på lägstalönerna var rätt, säger Veli-Pekka Säikkkälä, chef för förhandlingsenheten.
– Det visar också att arbetsgivarnas påståenden om att lägstlönehöjningarna skulle kosta 10 procent var helt gripna ur luften.
Att de lågavlönades löner ökar snabbare än genomsnittet är ovanligt för en högkonjunktur.
I högkonjunkturer råder brist på erfaren och kvalificerad arbetskraft. Det vidgar lönegapet. Men inte nu.
– Förklaringen är vår satsning på de lägst avlönade. Alla fick 900 kronor mer i månaden och den som varit anställd i ett år 1 400 kronor. Sånt ger resultat.
Genomsnittslönen på Teknikavtalet var i september – då mätningen gjordes – 21 656 kronor i månaden. En höjning på 3,4 procent jämfört med ett år tidigare.
Det innebär att löneökningarna utöver avtalet, löneglidningen, uppgick till 0,6 procent.
Att ökningen inte blivit ännu högre trots högkonjunktur beror sannolikt på att många äldre med högre löner under året pensionerats och efterträtts av yngre med lägre löner.
Tittar man på löneutvecklingen för de identiska individer som fanns på sin arbetsplats både i september 2005 och ett år senare så var löneutvecklingen högre. De ökade lönerna med 4 procent. Det innebär att löneglidningen för dem var 1,2 procent.
Däremot tappar kvinnorna mot männen. Männen ökade sina löner med i snitt 725 kronor i månaden mot 638 för kvinnorna. Det innebär att kvinnornas lön i dag är 94,3 procent av männens.
– En liten men dock helt oacceptabel nedgång. Vi är inte nöjda förrän vi är uppe i 100 procent, säger Veli-Pekka Säikkälä.Nöjd är Säikkälä annars med satsningen på månadslön.
Sedan 1980-talet har månadslön för alla varit ett fackligt krav. 2004 skrev Metall om sitt gamla verkstadsavtal till ett månadslöneavtal. Då hade 52 procent månadslön – i dag 89 procent.
3,4 procents löneökning samtidigt som inflationstakten på senare tid stigit till 3,3 procent. Kommentar?
– Det är oroande. Och det får vi naturligtvis ta med i beräkningen när avtalsrådet i september diskuterar eventuell uppsägning av tredje avtalsåret.
Vad tycker du?
– Vi måste göra en samlad bedömning vid det tillfället. Dels ska vi titta på inflationsutvecklingen, men också hur konjunkturläget är. Att säga upp tredje avtalsåret i nedåtgående konjunktur och sedan inte ro hem några löneökningar, det är knappast lyckat.
Texten är korrigerad 11/1 2008.
