Tio före detta anställda vid Bodentvätten fick rätt i tingsrätten. Det förvånar inte IF Metall. Men att gå till Arbetsdomstolen var inte aktuellt.
– Tingsrätten konstaterar att återanställningsrätten åsidosatts. Det var också därför vi förhandlade för dem, säger Kenneth Strand, förhandlingsombudsman på IF Metall.
Bodentvätten lades ned i september 2004. Samtliga anställda sades upp.
Men efter några månader stod det klart att tvätten kunde räddas. Driften övertogs av nya arbetsgivare, Tvättservice. I en uppgörelse med det lokala facket frångicks turordningen vid återanställningen.
– Det kan man inte göra. Återanställningsrätten är personlig och facket kan inte förhandla bort den utan tillåtelse från den enskilde, säger Kenneth Strand.
Därför förhandlade förbundet för de tretton.
De tretton uppsagda som inte erbjöds återanställning klarade, enligt företaget, inte de krav på rotation som den nya arbetsorganisationen förutsatte.
– Tingsrätten bedömer att de hade tillräckliga kvalifikationer. Inte så konstigt med tanke på den långa anställningstiden de hade.
Du är inte förvånad över tingsrättens dom. Varför drog ni inte fallet till Arbetsdomstolen?
– Vi hade redan en förhandlingsuppgörelse. Tingsrättens dom stödjer vår uppfattning att återanställningsrätten åsidosatts.
– Frågan om prövning i Arbetsdomstolen var inte aktuell vid detta tillfälle. Vi hade kommit överens om ett skadestånd på 75 000 kronor för var och en. Vilket alla tretton accepterade.
Uppgörelsen var klar strax före julen 2005. Protokollet från förhandlingen var färdigskrivet och förhandlingen skulle återupptas efter helgerna. Det enda som återstod var att handlingen skulle undertecknas.
Men efter helgerna förändrades läget plötsligt
– Då säger tio av de tretton att de tackar nej. De ville ha mer. Summor på över 600 000 kronor nämndes, vilket vi bedömde som helt orealistiskt.
Varför då?
– Det högsta belopp som Arbetsdomstolen betalat ut i en liknande kränkning av återanställningsrätten var 40 000 kronor.– Dessutom kunde vi inte gå tillbaka till motparten och plötsligt kräva mer när vi just kommit överens.
Och därför kunde ni inte gå till Arbetsdomstolen?
– Nej, vi hade ju en uppgörelse som vi bedömde som godtagbar. Tre av de tio accepterade förlikningen. De övriga tio informerades av IF Metall hur de kunde gå vidare med ärendet på egen hand. Alltså via tingsrätten.
– Vi tyckte 75 000 kronor var ett godtagbart belopp, med tanke på Arbetsdomstolens tidigare domar. Nu fick de 25 000 i tingsrätten.
Fram till den 14 mars kan Textilservice överklaga domen. Vid överklagan hamnar fallet i Arbetsdomstolen.
