Bara industrin kan rädda glesbygden. Det är slutsatsen i en studie av vad som hände när storföretagen flyttade från Gislaved och Söderhamn.

Rapporten ”Gislaved och Söderhamn – konsten att komma igen när storindustrin flyttat ut” ges ut av regeringens globaliseringsråd och har skrivits av Pär Isaksson, journalist på Affärsvärlden.

Isaksson har jämfört vad som hände med Gislaved och Söderhamn efter att bägge orterna i början av 2000-talet drabbats av två stora nedläggningar.

I Gislaved stängde Continental däckfabriken och 770 anställda miste sina jobb – 1 600 om man räknar med underleverantörerna. I Söderhamn hade amerikanska Emerson tagit över Ericsson-fabriken strax innan telekomkrisen slog till och gjorde 1 200 anställda arbetslösa.

Studien visar vad som hände sedan. I Gislaved gick det betydligt bättre än i Söderhamn. Och det beror inte på faktorer som annars brukar tas fram som avgörande: utbildningsnivå, infrastruktur, kommunens inställning till företagande. I Gislaved är i själva verket både utbildningsnivån lägre och infrastrukturen sämre utbyggd än i Söderhamn.

Det avgörande var istället att det fanns många privata företag inom industrin. I Gislaved arbetar 50 procent i industrin, i Söderhamn endast 16 procent.

Den höga andelen industriföretag hjälpte Gislaved. Det är lättare att sälja industriprodukter än tjänster på export. Markanden för tjänster tenderar att vara lokala.

Vidare dominerar bilindustrin och annan avancerad industri i Gislaved som ingår i ett kluster med många företag specialiserade på plast-, gummi- och metallprodukter. I Söderhamn dominerar träförädling och produktion av skogsbruksmaskiner som, enligt rapporten, kännetecknas av lägre tekniknivå och sämre produktivitet än bilindustrin.
Läs hela rapporten här:
/wp-content/uploads/importedmedia/b7ee899e.pdf