En hållbar värld kräver rättvisa. Rättvisa förutsätter starka fackföreningar där den enskilde medlemmen sätts i centrum. Det är kärnan i IF Metalls nya programförklaring.
Förslaget till programförklaring läggs fram och diskuteras på IF Metalls kongress som börjar på tisdag.
– Programförklaringen är viktig, säger Stefan Löfven, IF Metalls förbundsordförande.
– Den anger inriktningen för det kommande arbetet. Den blir kittet i organisationen och den tydliggör – både internt för medlemmarna och utåt gentemot omvärlden – vad vi vill åstadkomma.
Vilken blir förbundets viktigaste uppgift under den kommande kongressperioden?
– Att stärka organisationen och sätta medlemmen i centrum. Alla ska känna sig välkomna och det fackliga arbetet ska bedrivas nära medlemmarna.
– Vi säger att facket ska vara ett forum, ett verktyg och en livlina för medlemmarna. Då måste det också vara ordning och reda i organisationen. Möten, studier, styrelsearbete måste fungera så att facket blir tillgängligt för den enskilde medlemmen.
Programförklaringen slår fast att ”nya behov växer fram och gamla lösningar behöver omprövas”. Vilka är de nya behoven?
– Vi lever under nya förutsättningar. Till exempel: fler och fler har kortare anställningar eller jobbar i bemanningsföretag. Det skapar nya villkor för oss när vi ska rekrytera medlemmar. Hur ska vi få in dem i den fackliga gemenskapen?
– En annan ny förutsättning rör ett helt annat plan: det internationella. Där måste vi hämta in det försprång kapitalet har. Bland annat genom internationella ramavtal. Det är en skam att bara sex svenska företag har ramavtal. Att få fram fler ramavtal är en given prioritering för oss.
Och de gamla lösningarna som behöver omprövas?
– Där handlar det knappast om att slänga något i papperskorgen. Utan snarare komma bort från tankar som att ”vi i Sverige kan fixa lösningarna på egen hand”. Vi kan inte tänka bort den nationella nivån, där ska vi uträtta så mycket vi kan. Men utvecklingen kräver också att vi tänker in den internationella nivån. Inte minst i nästa års val till EU-parlamentet. Det har betydelse för oss om den församlingen är röd eller blå.
Ni tar upp arbetslinjen. Vad är den viktigaste skillnaden mellan IF Metalls arbetslinje och regeringens?
– Vår uppfattning bygger på att både individen och samhället har ett ansvar. Individen har ett ansvar att söka jobb och utbilda sig. Samhället ska å sin sida stötta folk på väg från ett jobb till ett annat. Men regeringen anser att detta bara ligger på individens ansvar.
– Samtidigt sänker regeringen ersättningarna och drar ner på bristyrkesutbildningar och komvux. Följden blir att vakanser inte besätts och de arbetslösa förblir utan arbete. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har exempelvis tredubblats under alliansregeringens tid.
Hur ska medlemmarna ”dra nytta av globaliseringen” som ni säger?
– Först av allt kan man inte se globaliseringen som ett nollsummespel där en vinner och den andre förlorar. Globaliseringen ger andra den möjlighet som vi haft i att investera, producera, exportera. I grunden en bra utveckling som även gynnar oss. Visserligen skärps konkurrensen. Men vi kan klara den om samhället har en genomtänkt strategi för forskning, innovationer, energi, tillgång på riskkapital.
– Dessutom måste vi skapa verktyg som hjälper människor i omställningen. Vi har ett omställningsavtal, som naturligtvis kan bli bättre. Men vi behöver också en bra a-kassa om omställningen ska kunna fungera och om globaliseringen ska kunna få acceptans i de breda folklagren.
Varför är det internationella arbetet så viktigt?
– Vi är en del av globaliserad ekonomi. Det innebär att vi måste förlänga det fackliga arbetet ut i Europa och resten av världen.Vi vill se flera internationella ramavtal inom svenska koncerner. I dag har bara sex företag ramavtal.
– Facket har tappat mark mot det internationaliserade kapitalet. Såväl internationella som nationella regelverk krävs för att länder och enskilda företag ska respektera de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.
– Att stötta våra kamrater ute i världen innebär också en hjälp till oss själva. Alltfler arbetar i ekonomiska frizoner utan några som helst rättigheter och till låga löner. Risken är att deras dåliga villkor spiller över på oss. Därför måste vi sträcka ut en hand till de arbetarna.
Ni vill bjuda in motparterna och staten för att stärka industriarbetets status och innehåll. Vad står högst på önskelistan?
– Vi vill att industrijobben ska kunna attrahera dagens ungdom. I industrin får de jobb. Och jobben ska vara utvecklande med bra arbetsmiljö och bra betalda. Utvecklande jobb stärker också företagens konkurrenskraft och effektivitet. Det där hänger ihop.
– Vi har tagit upp frågan med arbetsgivarna i samband med avtalsrörelsen. Och vi samarbetar i ett antal teknikcollege med gott resultat.
Arbetsgivarna säger ja till teknikcollege men varför så njugga med kompetensutvecklingen i företagen?
– Det där har vi funderat mycket på. Jag tror företagen mest ser kompetensutveckling som en kostnad och inte som en nödvändig investering. Samtidigt ska också vi vara självkritiska i facket. Vi kunde ha drivit frågan hårdare.
Hur kommer det att märkas att förbundet tycker att det är viktigt med utveckling av kunskap, lön och arbetsorganisationen?
– Det är redan på gång. Vi har en grupp i arbete som ser hur man ska anpassa idén om det goda, utvecklande arbetet till dagens förutsättningar. I dag sker det mesta av monteringen på lina. Frågan är: hur ska vi utveckla de jobben och tillföra mer indirekt arbete till befattningarna?
Ni ser EU som ett forum för fackliga strävanden. Tror du inte många i dag – efter Lavaldomen i EG-domstolen – ser EU som en facklig bakåtsträvare?
– EG-domstolen är en dömande institution. Men EU är inte bara juridik. EU är ett politiskt projekt. EU påverkar oss varje dag vare sig vi vill det eller inte. Därför måste vi ta steget in i politiken och se till att stifta lagar som lägger grunden för bra domstolsbeslut i framtiden. Precis som vi gör här hemma.
Varför är klimatfrågan en facklig fråga?
– Därför att våra medlemmar berörs av klimatförändringarna. Våra medlemmar vill ha en bra livsmiljö. Något annat alternativ existerar inte. Vi måste klara omställningen. Det är offensiv som gäller. Vi ska inte lägga ner industri utan att utveckla och investera. Och få till stånd internationella regler.
– Det ska sättas press på företagen, men vi får inte pressa ut företagen. Då hamnar produktionen i länder där man tar mindre hänsyn till miljön än hos oss.
