All industritvätt når inte ens tvätterierna. En gång i veckan släpar Chinbat Najmne, 43, restaurangens säckar genom stan till en kompis tvättstuga. Proceduren tar minst fyra timmar. I gengäld får han en hundring och lite tvättmedel.
Chinbat Najmne (bilden) går genom Stockholms gator släpande på två säckar tvätt. Han är en av de tiotusentals papperslösa som försöker skapa sig en försörjning i det Sverige där han vistas illegalt.
Han vet att han utnyttjas. Han vet också att han inte har något val. Chinbat Najmne är inte arg på restaurangägaren, för hundra kronor i veckan är bra pengar för den som inte är i position att kräva någonting alls. Chinbat Najmne kan bara konstatera faktum:
– Varor i en butik har en prislapp, ett fast värde. Vi papperslösa är också varor. Men vi har mindre rättigheter än en butiksvara, för vi saknar prislapp. Vi kan vara värda en tia en dag, ett mål mat nästa, och vi kan vara värda ingenting alls.
Månaden är snart slut. Hittills har Chinbat Najmne tjänat ihop 1 100 kronor på sina olika jobb. Februari var värst, då hade han inte mer än 700 att överleva på.
Att återvända till Bangladesh som han har flytt ifrån är uteslutet för honom. I ett och ett halvt år har han levt som papperslös i Stockholm. Han flyttar ofta, bor hos vänner. Han vet inte i dag hur han ska få mat i morgon. Den enda lösning han ser på sin situation är att få uppehållstillstånd.
– Bara politikerna kan förändra det här. Vi hoppas att de ska legalisera oss. Det är bara så vi kan få de rättigheter vi saknar. Vi är också arbetare, arbetare utan rättigheter.
Fotnot: Chinbat Najmne är ett fingerat namn.
