Två montörer vid Ericsson snabbade på monteringen och produktionen ökade med 12 procent. De fick en tusenlapp var för besväret.

Det som tidigare kunde ta fyra minuter klarades nu av på tio sekunder. De två maskinoperatörerna vid Ericsson i Gävle förkortade stoppen vid ytmontagelinan.

Förbättringen var värd över 19 miljoner kronor, tyckte facket. Men det ansåg varken företaget eller Arbetsdomstolen.

Det var 1999 som de bägge maskinoperatörerna föreslog förbättring av rutinerna vid monteringen. Varje maskin använde ett stort antal magasin fyllda med komponenter som fästes på de mönsterkort som tillverkades.

När ett magasin var tomt gick montören och hämtade nya komponenter till magasinet. Under tiden stod linan still och stoppet kunde dröja upp till fyra minuter.

De bägge montörerna föreslog att man skulle använda dubbla magasin i stället. Då kunde stoppet kortas från fyra minuter till tio sekunder. Så gjordes också. Och de bägge montörerna fick en mindre ersättning från företaget i enlighet med det lokala avtalet. De fick dryga tusenlappen var.

Men enligt det lokala avtalet fanns det möjlighet att få ytterligare ersättning enligt en beräkningsformel som värderade bland annat vinst och hur mycket material och tid som sparades in.

Det var utifrån den formeln som facket krävde att de bägge skulle få sammanlagt 19,9 miljoner kronor i ersättning för sin förbättring.

Facket ansåg – med stöd av en studie från högskolan – att produktionen av mönsterkort ökade med över 12 procent. Företaget tillbakavisade påståendet. Krisen för telekom-industrin 2001 förde med sig att tillverkningen av mönsterkort lades ned. Därför kan man inte uppskatta den verkliga vinsten av förslaget, enligt Ericsson.