Trollhättans tillgång är kompetensen. Där finns ett kunnande som kan locka andra företag, sa Pontus Braunerhjelm när DA intervjuade honom i slutet av november.
Han har flitigt förekommit i debatten om entreprenörsskap och småföretag. Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi med inriktning internationellt företagande vid KTH i Stockholm. Han är också vd för Entreprenörsforum. Braunerhjelm var tidigare sekreterare i regeringens Globaliseringsråd som diskuterade hur Sverige skulle kunna möta globaliseringens utmaningar.
Pontus Braunerhjelm tror att Saab kommer att läggas ned.
– Allt pekar åt det hållet. Och det blir naturligtvis jättejobbigt för Trollhättan.
– Men det känns ändå inte kört. En hög kompetens finns bland arbetskraften vilket kan locka till sig andra företag. Dessutom kan säkert en del få jobb på Volvo även om det inte direkt gynnar orten Trollhättan.
– Sedan ska man komma ihåg att vi faktiskt har en hel del goda erfarenheter från tidigare stora nedläggningar.
Vad tänker du då på?
– Man ska vara försiktig med att dra paralleller. Men nedläggningen av Ericsson i Norrköping ansågs vara en katastrof då, men blev inte det. Nedläggningen av Continental ägde rum i en småföretagsmiljö och de som förlorade sina jobb sögs upp av andra företag.
– Det viktiga är att det finns en kompetens på plats. Den kan komma till användning i annat än i en bilproduktion som haft svårt att genererar vinster. Om det blir miljöteknik eller inte, det får väl framtiden utvisa.
Vad kan samhället göra då?
– Samhället har ju gjort en hel del för Trollhättan redan i form av satsningar på infrastruktur. Och det är bra. Möjligheter till pendling och transporter är viktiga.
Nu ingår Saab i ett finmaskigt kluster av företag kring fordonsindustrin. Vad kan samhället göra för att stötta detta kluster?
– Fortsätta satsa på forskning– och utveckling. Det har satsats rätt stora summor redan. Teknikutvecklingen är viktig och resultaten man kommer fram till kan behöva support för att marknadsföras. Jag tror det handlar om att testa sig fram.
Vi har mycket av forskning– och utveckling. Men är det inte viktigt att idéerna från forskningslabben kan omsättas i produktion och försäljning?
– Absolut. Där har vi problem i Sverige att omsätta idéer till företagande. Vi har inte den kulturen. Vi har länge varit uppbyggda kring storföretag. Jag kan tänka mig att det behövs en hel del support för att uppmuntra företagandet.
– Den engelska bilindustrin är ju inte vad den varit vad gäller tillverkning. Men den är fortfarande betydande när det gäller teknikintensiva tjänster. De fungerar som underleverantörer av tekniklösningar.
– Den typen av verksamhet kan säkert passa en del av dem som jobbar på Saab. Men den största delen av dem som riskerar förlora sina jobb finns på verkstadsgolvet. Och det blir den stora utmaningen att hitta jobb åt dem.
Kan man vända krisen till något positivt?
– Javisst. I sådana här lägen mobiliseras alla krafter, vilket är en viktig tillgång. Under det senaste året har vi sett en oerhörd mobilisering för Saab och nu känns det naturligtvis som ett magplask. Men ändå är detta ett utmärkt tillfälle att ta nya tag.
– Återigen, jag reserverar mig för att dra paralleller, men det finns en del att lära av krisen för Ronneby och Karlskrona på 1980–talet då tillverkningsindustrin i området rämnade.
– Vissa ville då ha statens hjälp för att locka dit lågkvalificerad produktion eftersom det var just det som regionen sysslat med och kunde.
– Andra ville tvärtom satsa på mer kunskapsintensiv verksamhet. Så blev det och man måste säga att de lyckades.
Om du skulle peka ut en enda orsak till att Saab befinner sig där man är nu – vad skulle det vara?
– Saab har varit ett mycket teknikintensivt bilmärke. Däremot har man misslyckats med marknadsföringen och försäljningen. Man har inte fått upp någon storskalig försäljning.
