Volvo håller på att bli kinesiskt. Många anställda är skeptiska till den nya ägaren Geely. Vad vill de egentligen med Volvo, undrar tre IF Metallare som Dagens Arbete pratat med.
Maria Jansson arbetar i monteringen sedan tio år. Fredrik Ylander och Mats Adelind har jobbat på Volvo i tjugo år. Fredrik i rekonditioneringen, Mats på monteringen.
I höstas fick de all anledning att börja intressera sig för kinesisk bilindustri. Ford hade valt ut Geely som den ende kandidaten till att köpa Volvo Personvagnar.
Mats: Jag gick in på nätet och kollade och upptäckte att de var ju mycket mindre än vad vi är. Då undrade man: vad kan de tillföra oss? Har de tillräckligt med pengar för att utveckla Volvo?
Maria: Jag tror de mest är ute efter att komma in på den europeiska och amerikanska marknaden.
Fredrik: Om någon sagt detta för några år sedan hade vi bara skrattat. Volvo kinesiskt? Aldrig. Frågan är vad det betyder för våra arbetsförhållanden.
Maria: När Ford tog över var det jobbigt. Deras grundvärderingar skulle implementeras och det skapade en massa oro. Nu blir det väl samma sak, fast tio gånger värre.
Fredrik: Så länge vi går runt och ger vinst händer nog inte mycket. Men sedan? Vill de verkligen ha två bilfabriker i Europa? Räcker det med att bara ha en utvecklingsavdelning och ingen tillverkning i Göteborg?
Mats: Det finns en jargong bland många. ”När vi kommer tillbaka från semestern har de väl plockat ner fabriken och flyttat den till Kina”. Men det är mest på skämt.
Maria: Jag har inte träffat någon som tror att det här blir bra.
Mats: Många var skeptiska när vi såldes till Ford också.
Maria: Javisst, men folk var inte lika oroliga den gången.
Fredrik: En skillnad med då är ju att arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut nu. Den är mycket otryggare och har en massa tillfälliga anställningsformer som inte var så vanliga då. Nu hänger man mer löst. Det spär på oron.
Mats: Under Ford-tiden fanns alltid farhågorna att tillverkningen skulle flytta till USA där de flesta kunderna fanns. Det blev aldrig så trots att vi ägdes från Detroit.
Maria: Nu säger Geely att facket måste vara med. Det låter ju bra.
Mats: Men det ligger också något hotfullt i det. Det blir en press på facket att acceptera. De vill ha facket med på tåget – annars…Ja, Geely kommer ju att köpa Volvo ändå oavsett vad facket tycker. Helst skulle vi ha ett avtal där de står för sina utfästelser. För oss är det viktigt att det blir en svensk ledning och att vi får en självständig ställning.
Maria: De måste framför allt förklara vad de vill göra med Volvo. Inte bara säga hur många bilar som ska produceras. Vad är syftet?
Fredrik: Risken finns att den kinesiska fabriken får produktionen framöver.
Maria: Men då är ju inte Volvo en europeisk bil längre. Och de vill ju ha en europeisk bil.
Mats: Man får hoppas att de tänker så. Att de därigenom kan ta mer betalt för bilarna i Kina om de är tillverkade hos oss. Deras överklass är ju rätt stor och de tycks vilja köra Volvo.
Fredrik: Det kan bli bra, om symbiosen fungerar. Men det är många faktorer som spelar in. Det hänger inte bara på oss, det har vi fått lära oss genom åren. Valutakurser och finanskriser och sånt som inte vi rår på.
Maria: Vad jag funderar över är Geelys sätt att styra företag. Det måste ju vara väsensskilt med vad vi är vana vid. Det oroar mig. Men om de vill ha Volvo som premiummärke då måste de se till att vi kan göra ett bra jobb, att vi har bra arbetsvillkor, att vi kan utvecklas i jobbet.
Mats: Ett slags fair trade-märkning. Bra jobb ger bra bilar. Om jag skulle sammanfatta min inställning så är den…försiktigt förhoppningsfull, faktiskt.
Maria: Jag är tveksam.
Fredrik: Och jag är skeptisk.
