Teknikföretagen säger upp industriavtalet från den 31 oktober i år.
– Förvånade. Konstigt agerande i det här läget, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Industriavtalet slöts 1997 och är ett samarbetsavtal som reglerar hur avtalsrörelsen ska gå till, bland annat att industrin ska vara löneledande. Teknikföretagens vd Anders Narvinger säger att avtalet nu har spelat ut sin roll.
– Industriavtalet normerar inte längre lönebildningen så som det var tänkt.
Att teknikföretagen nu lämnar industriavtalet har inget med utfallet i årets avtalsrörelse att göra.
– Nej den här diskussionen började redan efter 2004 års avtalsrörelse och blev ännu mer aktuell efter 2007.
Anders Narvinger är kritisk till industrifackens samarbete med andra LO-förbund och att industrifacken anslutit sig till LO:s insamlingsmodell.
– När våra motparter tar hänsyn till inhemska skyddade sektorer så blir det fel. Det innebär ett riktigt grundskott mot industriavtalet.
Att konflikter utbröt i årets avtalsrörelse betyder ingenting för Teknikföretagens ställningstagande. Förhandlingschef Anders Weihe:
– Det var bara symptom på att industriavtalet inte fungerade. Industriavtalet är kört i botten, nu vill vi börja på ny kula.
Teknikföretagen kommer att bjuda in IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer till samtal om en ny förhandlingsordning.
– Det handlar inte om att vi skulle vilja sluta teckna riksavtal, säger Anders Weihe.
– Vi vill ha en bra balans mellan förbundsnivån och den lokala nivån och med betydande utrymme för företagsanpassning.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä tycker att Teknikföretagens agerande är märkligt i det läge som svensk industri befinner sig i.
– Svensk industri behöver inte den här osäkerheten i lönebildningen som det kan innebära. Industrin normerande roll är viktig, säger han.
Efter varje avslutad avtalsrörelse brukar parterna mötas i förhandlingar om Industriavtalet.
– Efter en avslutad avtalsrunda brukar vi ha diskussioner. Tidigare har de konstaterat att det inte finns något bättre alternativ än det vi har i dag, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Kan det inte handla om förhandlingstaktik att säga upp avtalet?
– Det är den slutsatsen man drar, säger han.
– Sedan Industriavtalet kom till har vi aldrig haft så besvärliga förhandlingar som i år. Om vi inte haft de ramar som Industriavtalet anger hade det inte gått så bra som det ändå gjorde. Det underlättade. Industriavtalet behövs, säger Veli-Pekka Säikkälä.
FAKTA/Industriavtalet
Industriavtalet slöts 1997 mellan fack och arbetsgivare efter en turbulent period på svensk arbetsmarknad.
Avtalet är en förhandlingsordning, den reglerar hur avtalsrörelsen ska gå till och slår fast att industrin ska vara lönenormerande.
Parterna i avtalet är facken inom industrin (IF Metall, Pappers, GS, Livs, Unionen och Sveriges ingenjörer) och deras arbetsgivare, till exempel Teknikföretagen, Stål- och metallarbetsgivarna och Skogsindustrierna.
