För Maud Olofsson handlar framtidens jobb om skatteavdrag för att gå ut med varandras hundar. De rödgröna har ett bättre alternativ, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven i en intervju om valet, opinionsmätningar, Mona Sahlin och om han vill bli ny arbetsmarknadsminister.

Stefan Löfven är just nu på ständigt resande fot. Han satsar varje dag på att få sina medlemmar att gå och rösta den 19 september. Efter de rödgrönas valmanifest – regeringsplattformen – ser han valrörelsen gå in i en avgörande fas.

Spurten de sista veckorna, de sista dagarna, är viktig för fackföreningsrörelsen. Opinionsmätningarna har under de senaste månaderna pekat på ett knappt försprång för regeringsalliansen.

Som ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott är Stefan Löfven en av de högst ansvariga för partiets politik

Hur är stämningen i verkställande utskottet?
– Väldigt bra. Alla är medvetna om att det är ett tufft läge men stämningen är det absolut inget fel på. Och det är helt ärligt.

Är det ingen diskussion om vad som har gått snett?
– Nej, det är snarare koncentration på vad som ska göras för att vända läget. Det har varit en diskussion om regeringsplattformen, som har stor betydelse. Med den plattformen finns det ett komplett alternativ från de rödgröna. Du brukar säga att om alliansen vinner en gång till då väntar en period med ännu större förändringar än de som varit. Vad har du för fog för det?
– Alliansregeringen försöker dölja förändringar vad gäller välfärden. De har ett program för att dra ner på skatteintäkterna på ytterligare 20-25 miljarder kronor. Då kommer det hända rejäla saker med välfärden.

– Inför den gångna mandatperioden talade man om skattesänkningar på 30-35 miljarder. Det blev 100. Och det är klart att då kommer det att hända saker även under nästa mandatperiod. Det blir rejält mycket mindre pengar till välfärden med följd att allt fler måste betala lite till, med försäkringar och andra privata lösningar. Då råkar industriarbetarna allra sämst ut, det vet vi.

– Deras vilja är också att göra a-kassan obligatorisk och skilja den från facken. Trots att de fackliga a-kassorna bevisligen fungerar bra eftersom de finns nära medlemmarna och därigenom kan ge bra service.

– Regeringen förstår att a-kassan är en styrka för de fackliga organisationerna. Den kopplingen har hjälpt till att hålla uppe organisationsgraden. Nu vill de ge sig på a-kassan och göra den obligatorisk för att få färre att ansluta sig till facket.

Om nu Moderaterna vill utmåla sig som löntagarvänligt parti, tror du inte de håller de andra borgerliga småpartierna stången i frågor som är viktiga för facket?
– De fyra gångna årens strategi har varit att man måste vinna ett val till. Sitter man en period, som de gjorde 1991-94, då hinner man inte så mycket. Och då går man inte på kollisionskurs med fackföreningsrörelsen direkt utan man ser till att man låter som ett arbetarparti och man säger att man är ett arbetarparti.

– Men får de möjligheten en gång till så kommer det helt andra tongångar, det är jag helt övertygad om.

Kan du verkligen se sådana tecken hos Moderaterna?
– Ja när frågan om Las var uppe så sa de att de inte vill förändra lagen om anställningsskydd. Men den formuleringen är för mig tecken på att det är lite maskerad som pågår just nu.Många, kanske fler än vanligt har ännu inte bestämt sig. De flesta antas vara potentiella s-väljare. Hur tolkar du denna osäkerhet?
– Det finns nog flera förklaringar. Partiet har alltid tidigare gått till val på egen hand och ordnat majoritet i parlamentet med olika metoder.

– För första gången går nu socialdemokratin till val tillsammans med två andra partier. För många i våra led kan det ställa till lite oreda. En del gillar inte Miljöpartiet, medan några andra kanske inte gillar Vänsterpartiet och så undrar man ”hur ska det där bli?”

– Samarbetet har lett till att valmanifestet, regeringsplattformen, kommit ut lite senare än vad det kanske skulle ha gjort annars. Och det kan ha bidragit till osäkerheten.

– Nu finns regeringsplattformen på plats och därmed finns möjligheten att mobilisera kring den och visa skillnaderna gentemot alliansen.

– Sedan är det så att det finns ett klart medialt övertag för allianspartierna. Det är bara att titta på vilka som dominerar svensk media. Det tar tid att bryta igenom den mediala dominansen med samtal på arbetsplatserna.

Men arbetarrörelsen har väl aldrig haft något övertag i media. Kan det inte vara så att väljarna uppfattat det rödgröna alternativet som otydligt och att det inte finns så stora skillnader mellan blocken?
– Skillnaden mellan blocken är ju hur stor som helst. Det är bara att titta på de fyra år som har gått. De borgerliga har sänkt skatten med 100 miljarder, mest för de rika. En procent av de rikaste har fått lika mycket som en fjärdedel av befolkningen. Skillnaden mellan blocken har funnits under fyra år och den finns fortfarande

– Men som jag sa, osäkerheten kring att det inte funnits en gemensam regeringsplattform fram till nu det har säkert bidragit. Men nu finns den på plats och mobilisera kring och visa på de tydliga alternativen.

– Att säga att det inte finns någon skillnad är nys. Det är bara att se hur de hanterade industrin och industriarbetarna under krisen där regeringen inte alls hjälpte till och tog ansvar för industrijobben. Eller sjukförsäkringen där regeringen med hjälp av stupstockar knuffar ut folk ur försäkringen oavsett om man är sjuk eller inte. Det är bara att titta på skillnaderna i synen på arbetslöshetsförsäkringen osv osv.

Om nu både a-kassan och sjukförsäkringen genomgått dramatiska förändringar under mandatperioden – varför handlar inte valrörelsen mer om de frågorna?
– Vi har ju lyft dem hela tiden eftersom här går en ideologisk skiljeväg mellan alliansregeringen och de rödgröna. Jobben, den sociala tryggheten, arbetsmiljön, arbetsvillkoren, välfärden – det är de frågorna det handlar om.

– Man kan säkert ha gjort lite till, men jag tycker att det förts fram tydligt att a-kassan är en försäkring för löntagarna som är bra för alla och där vill de rödgröna dels sänka avgiften men också förbättra ersättningen rejält. Medan högern tycker att det här är ett bidrag man inte ska ha, samma sak med sjukförsäkringen.

Hur skulle du vilja summera alliansens tid vid makten? Hur har den missgynnat löntagarna?
– Det har funnits en likgiltighet, en nonchalans och till och med en avog inställning från regeringen mot svensk industri som faktiskt förvånat mig. Vi vet att de förlitar sig bara på marknadskrafterna men jag hade nog ändå väntat mig mer samtal och möjligheter till konstruktiva lösningar för att stödja svensk industri det har gjorts uttalanden som man bara baxnar över. Som satsministern när han säger att om IF Metall vill rädda Saab så kan ju IF Metall själva köpa företaget. Eller näringsministern som påstår att svensk fordonsindustri tillverkar bilar som ingen vill köpa. Det är ju hårresande.

– Trots att regeringen talar väl om den svenska modellen så har man försvagat fackföreningsrörelsen genom försämringen och fördyringen av a-kassan. En halv miljon har därför lämnat a-kassan. Och flera hundra tusen människor har lämnat fackföreningen därför att det blir för dyrt.

– Och det är ingen slump, det vet regeringen. Blir det för dyrt, då kommer ett antal att lämna facket. Då kan man inte säga att man värnar den svenska modellen.

– Man har också försämrat anställningstryggheten. Nu kan man ha flera visstidsanställningar efter varann i åratal.

Uppe på det har vi en arbetslöshet på över 8 procent, alltså i nivå med några av Europas mest krisdrabbade länder, Italien och Portugal. Borde inte allt detta ge S ett kraftigt övertag i opinionen?
– Jovisst, men återigen: en del av osäkerheten handlar om att socialdemokratin går fram tillsammans med andra partier och att det saknats ett gemensamt valmanifest. Nu finns det. Det kan låta gnälligt, men jag anser att media spelar en roll. När den här regeringen kom till makten sa de: ”vi ska mätas på en fråga”. Arbetslöshet och utanförskap. ”Mät oss på detta”. Jag hör ingen som frågar hur det gått med arbetslösheten, hur det gått med utanförskapet. Arbetslösheten har dragit iväg, utanförskapet har ökat.

Men vi har ju haft en allvarlig ekonomisk kris?
– Javisst. Men när vi talar med exempelvis våra tyska eller belgiska kolleger så har de fått stöd under den här finanskrisen för sin att kunna behålla folk på företagen i stället för att säga upp. Den hjälpen fanns inte här.

– Den regering som talat sig varm för arbetslinjen, den regeringen hade möjligheten att rädda 50-60 000 jobb. Varav mellan 30 och 40 000 jobb inom industrin om vi hade kommit överens om utbildningssatsningar ute på företagen.

– Därutöver hade vi kunnat undvika att säga upp 25 000 i offentligt finansierad verksamhet som en följd av nerdragna skatteintäkter. Man hade med andra ord möjlighet att rädda tiotusentals jobb men det valde man att inte göra. I stället valde man att sänka skatten mest för de rika.

Bildtregeringen styrde också under en djup ekonomisk kris och S gjorde något av ett rekordval 1994. Nu har vi samma katastrofala nivå på arbetslösheten. Vad är skillnaden nu mot då tror du?
– Då hade man också kört ekonomin i botten. De kunde inte hantera statens ekonomi. Vi hade ett budgetunderskott av samma storlek som Grekland nu brottas med.

– Vad de lärde sig då var att så kan man inte sköta Sveriges ekonomi. Då får man ingen chans att komma tillbaka i regeringsställning. När Socialdemokraterna då tog sig an det jobbet efter den borgerliga regeringen 1994 så infördes budgetregler, överskottsmål osv. Då sa Moderaterna att om man ska överskott i statens finanser då har vi överbeskattat svenska folket. Sa de då. Det håller inte nu för då är man inte regeringsduglig.

– Nu säger de: vi håller ordning på statens finanser, och i viss mån har de gjort det fär vi ha ett bättre utgångsläge än många europeiska länder. Men det beror till stor del på att den förra S-regeringen lämnade över ett rejält överskott i statens finanser.

– Men när de säger att de håller ordning på statens finanser ska man komma ihåg att de gör det med att dra ner på skatteintäkter – och sedan dra ner utgifter. Då kan man säga att vi ”håller ordning på statens finanser”.

– Men det är ju själva politikens innehåll, vad det blir för resultat för vanliga människor som är intressant: sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring, högre arbetslöshet, färre utbildningsplatser och färre i vård och omsorg

Tror du inte väljarna gillar jobbskatteavdraget?
– Det låter som om jobbskatteavdraget gett en högre disponibel inkomst. Men det är detta som är så viktigt att se igenom.

– Ja, du har fått ett jobbskatteavdrag. Men du har fått betala det. Du får pengar med en hand och du får betala med den andra. Det är lurendrejeri.

– Om vi ska kunna återställa vår arbetslöshetsförsäkring med privata lösningar så skulle avgiften uppgå till över 1 000 kronor i månaden. Jag tror inte våra medlemmar vill ha ett ökat välstånd på bekostnad av sjuka och arbetslösa. Men debatten har handlat för lite om det.

Mätningar visar att Reinfeldt har gått om Sahlin i förtroende när det gäller sysselsättning. Hur reagerar du på det?
– Jag begriper inte det, eftersom Reinfeldts politik för sysselsättning är att marknaden ska sköta det. Inom industrin har vi som sagt sett en total nonchalans för industrijobben och låta 25 000 i offentligt finansierad verksamhet gå ut i arbetslöshet i stället för att behålla dem

– Från den rödgröna sidan har man under hela den här mandatperioden mött regeringens skattesänkaningar med budgetar som satsat på utbildning och jobb. Den skillnaden borde ha framgått. Men det är det vi ska använda valspurten till nu.

Du kallade Anders Borg för ”Bagdad Borg” för att du ansåg att han blundade för finanskrisens härjningar. Enligt United Minds hyser 44 procent av S-väljarna stort eller mycket stort förtroende för Borg. Var regeringens krishantering så tokig i alla fall?
– I vårt perspektiv var den det.

– En sak är att hålla ordning på plånboken. Men man har gått från ett rejält överskott till ett underskott i budgeten. Det hade varit okej om man hade använt överskottet till att satsa på jobb och utbildningsplatser. Men man använde överskottet till att sänka skatten mest för de rika.

– Överskottet man ärvde från den socialdemokratiska regeringen har möjliggjort en hyfsad balans i ekonomin.

– Men man ska inte se det som att han tog över ett överskott då och har ett överskott nu – utan han tog över ett överskott då och har ett underskott nu. Men det framgår heller aldrig i den allmänna debatten. Vad han har gjort är att han har skänkt en massa pengar till dem som redan har mycket.

Sverige har den högsta ekonomiska tillväxten i Europa. Är inte det högt betyg åt regeringen?
– Vi hade ett kraftigt fall under finanskrisen beroende på att vi är ett land som är beroende av export. När det nu vänder så är det klart att det märks på tillväxten. En del av tillväxtökningen beror också på inhemsk konsumtion.

– När tillväxten nu ökar så är det naturligtvis positivt. Men vi menar att med rätt satsningar så skulle tillväxten ha kunnat vara ännu starkare. Och arbetslösheten lägre. Antalet arbetslösa har trots allt ökat och de konsumerar betydligt mindre än folk som är i arbete.

Kan det inte vara så att jobbskatteavdraget fungerar som en ekonomisk stimulans som håller inhemsk efterfrågan uppe och därmed mildrar arbetslösheten?
– Flera sinsemellan oberoende bedömare och dessutom deras eget finanspolitiska råd är ju tveksamma till det. Däremot kan jobbskatteavdraget på sikt dämpa lönerna. Löntagarna har inte fått hela jobbskatteavdraget netto, utan man har fått betala för det.

De rödgrönas tidigare övertag i opinionen bröts när de presenterat sitt förslag till budget. Ser du något i själva budgeten som skulle kunna förklara det?
– Det blev mycket diskussion om skatterna då. Det är klart att det präntats in att alla skatter är av ondo. Den frågan är det viktigt att vända. Vi måste visa vad det faktiskt betyder för vanligt att vi har ett skatteunderlag som möjliggör bra socialförsäkringar och satsningar på utbildning och jobb och miljön.

Hur tror du förslaget på bensinskattehöjning togs emot av dina medlemmar?
– Lite blandat faktiskt.

– Jag hörde någon i Norrbotten sa att ”den här regeringen sa att de inte skulle höja bensinskatten men de höjde den ändå”. Om man tittar på vad skatten gör per tusen mil och per månad så är det inga stora pengar. Och det förutsätter att alla kör med bensinbilar. Men på sikt kommer allt fler att köra på annat än bensin.

– Det finns delade uppfattningar om bensinskattehöjningen. Men när man tittar på vad den innebär den som kör normalt mycket på ett år, 1 500-2 000 mil så är det ingen dramatik. Men slås det upp som om det vore undergången för bilismen, då blir det problem. Så är ju inte fallet.

Vill du kalla valet ett välfärdsval?
– Ja det handlar både om välfärd och jobb. Välfärd förutsätter att man har jobb. Ett vägval huruvida alla människor ska ha tillgång till en bra välfärd. Eller om vi ska skikta samhället mer och skapa ännu större klyftor.

– Klyftorna har ökat under den här mandatperioden och klyftorna kommer att öka ytterligare om de blåa får fortsätta. Eftersom de fortsätter att sänka skatten, mest för de rika och sedan kommer man i motsvarande grad sänka anslagen till välfärden.

– Då tvingas fler se om sin välfärd själv och det vet vi att i ett sånt samhälle är vanliga arbetare förlorarna.

Det där handlar ju mest om fördelningen av välfärden. IF Metall brukar ju säga att skapa förutsättningar för välfärden hänger på industrin. Visst är det så?
– Ja det är därför vi säger att första ska vi prata om hur vi skapar värden, sedan hur vi fördelar dem. Det är den andra sidan av myntet. Därför är det viktigt att även se skillnaden i den delen av jobbpolitiken.

– För framtiden ser vi inga konkreta besked från alliansen vad gäller industrijobben. De rödgröna däremot har presenterat satsningar på forskning, innovation, ökad satsning på riskkapital genom att använda pengar från Vattenfall, mer satsning på småföretag osv.

– Det finns ett batteri av åtgärder. Och där Mona Sahlin har sagt: Vid en rödgrön regering kommer statministern att leda tillväxt- och innovationsarbetet just därför att det är så centralt för den framtida välfärden. Det tycker jag är ett bra besked.

Om det här är ett välfärdsval, då borde ju industrifrågorna hamna i fokus. Tycker du att de gör det?
– Nej alldeles för lite.

– Det är alldeles för få som begriper industrins betydelse. Den nuvarande näringsministerns bidrag har ju varit att man ska få skatteavdrag om man går ut med varandras hundar. Och det är ju knappast trovärdigt om man ska tala om framtida jobb med höga krav på tekniknivå.

– Men de rödgröna har tydligt deklarerat att industrin ska utvecklas och att industrins utveckling är viktig för framtida välfärd.

Möts du av många synpunkter på Mona Sahlins ledarskap?
– Det händer. Det har pågått en kampanj mot henne som troligen har skapat osäkerhet hos en del. Men jag möts lika ofta av rent mummel. Inget att ta på. Ser man till vilken politik Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt står för så är det klart för de flesta vilken politik man vill ha.

Du jobbar för seger, du tror på seger – om statsminister Mona Sahlin frågar dig om du vill bli arbetsmarknadsminister, vad svarar du då?
– För det första är jag helt säker på att jag inte får frågan. För det andra är jag förbundsordförande i IF Metall och det är det finaste uppdrag jag kan ha.Vad ska till för att de rödgröna ska vinna?
– Mobilisering. Våra väljare har inte gått över till Moderaterna, de ligger hemma på soffan. Nu kan vi sisa att det finns ett heltäckande valmanifest, en regeringsplattform. Koppla det till vårmotionen så ser man att det finns ett tydligt alternativ.

– För industriarbetare är det alldeles uppenbart att det rödgröna alternativet är bättre. Nu handlar det att tala med många, ringa människor, beskriva alternativen och får fler IF Metallare att gå och rösta.

Vill du tippa valutgången?
– Jag tror på en knapp seger. Men det kommer att bli jättejämnt.