Krönika november 2010
I Anne Swärds roman Till sista andetaget varnar mamman flickan Lo för farliga saker; kärleken främst. Kärleken, ormarna och motorvägen. Kärleken, ormarna, motorvägen och sjön. Fladdermöss, högspänningsledningar. Lo undrar om inte hundarna också är farliga, mamman svarar att jo, de är också farliga. Liksom dåligt tillagat kycklingkött och sorkfeber. Lo opponerar sig, sorkfebern finns ju inte där de bor. Resten, svarar mamman då, akta dig för resten. Och Lo ger sig ut på de farligaste resor.
Till mina barn säger jag. Fullegubbar är inte farliga. Men jag varnar dem för män i kritstrecksrandiga kostymer. Jag säger att skogen är mörk, men att det är de upplysta gatorna kring Stureplan som är riskfyllda. Säger att de inte ska bada i hav där det finns varningsskyltar för haj. Men hoppa gärna säger jag, våga kasta er ut i livet. När de var små fick de tända tändstickor. Framför ställde jag ett glas vatten. Om du lägger stickan i vatten så slocknar den, sa jag. De lärde sig att tända stickor, sedan spisbrasor, sedan riktiga eldar. Flera av barnens vänner skrek när de såg en låga.
Hur man lär sig.
Vad man lär sig.
”Akta dig för kärleken”, våra livs kanske vanligaste varning. Vad är väl ett hajvatten jämfört med kärlek? En undervattenström. Kanske varnar jag för fel saker. Jag varnar inte barnen för kärleken. Jag säger tvärtom, älska. Våga älska. Men jag menar inte att livet ska uppehålla sig i passionen.
Lilla Lo som går i småskolan träffar Lukas som är stor. Det uppstår en relation. Alla tror att den är sexuell och skolan ingriper, mamman, släktingarna. Men Los och Lukas relation är av en annan sort – den möts i en punkt bortom sex.
Vad tar vi fasta på, vad låter vi sippra mellan fingrarna.
Vad vi ser, vad vi vill se.
Vad vi är rädda för, drömmer om.
Jag säger till mina barn. Lyssna på det politiska parti vars hjärta slår – för människorna.
På nationell nivå, partier nischar sig på integritetsskydd, invandringsfrågan, feminism. På lokal nivå handlar nischade frågor om cykelställ och staket. Politiken, en marknad. Vilken politisk läsk släcker törsten snabbast?
Släcker läsk törsten?
Ett val passerade.
Nu drömmer jag om nästa val, om Politiska Partiet som talar om hur vi mår, psykiskt alltså. Partiet som ställer frågor om varför arbetarklassens barn är överrepresenterade i diagnoser som adhd och damp. Varför självmordstalen är så höga bland ungdomar, sverigefinnar. Som visar vilja att bryta lyckopillertrenden. Som ställer frågor om varför vi äter så in i helvete mycket godis, är så feta eller magra, varför vi, människor, inte orkar bry oss mer om varandra. Varför vi inte hinner, orkar och så sällan har lust. Varför somliga har sådan värk, varför vi super, knarkar ihjäl oss.
Sorkfebern visade sig efter valet visst finnas där vi bor. Vi har all anledning att akta oss, men vi ska inte vara rädda för det som är farligt.
