Riksbankens tuffa inflationsbekämpning pressar lönerna och ökar arbetslösheten. Därför tappar löntagarna mark, enligt Lennart Erixon, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
Löntagarna har hamnat på efterkälken, menar Erixon. Företagen försäljningen ökar, vinsterna stiger och företagen blir effektivare. Men lönerna hänger inte med. Företagen tjänar allt mer på sina anställda
Det handlar om två saker, säger han.
För det första: Produktiviteten har ökat kraftigt. Företagen har blivit allt mer effektiva. Det tillverkas mer på färre händer, på kortare tid och med högre kvalitet. Produktionen per anställd och per arbetad timme har ökat.
För det andra: Kronan har sjunkit i värde. När kronan försvagas får företagen ut mer i svenska kronor av det de säljer för på exportmarknaden. Det spär på vinsterna.
– Sedan har inte lönerna anpassats till den försvagade kronkursen och den stigande produktiviteten. Lönerna släpade efter. Vinsterna ökade på lönernas bekostnad fram till mitten av 2000-talet.
Lennart Erixon var sekreterare i den statliga utredningen om produktiviteten som tillsattes 1991. Då släpade Sverige efter. Den bristande effektiviteten och strukturomvandlingen ansågs som ett allvarligt problem.
Sedan kom 90-talskrisen och IT-revolutionen.
– Krisen slog ut ineffektiva företag. IT-företagen växte snabbt i Sverige, Sverige blev världsledande på produkter inom telekommunikation. IT kom också att användas i resten av industrin så att den blev ännu mer effektiv.
Resultatet blev, vad Erixon kallar ”en produktivitetschock”.
Men varför hänger inte lönerna med när produktiviteten stiger?
– En förklaring är att det finns ett överskott av arbetskraft. Arbetslösheten är hög. Det brukar hålla tillbaka lönerna. Brist på arbetskraft driver upp lönerna.
– Löntagarnas förhandlingsposition försvagas automatiskt vid hög arbetslöshet. Facken kan inte ställa lika tuffa krav som när det råder låg arbetslöshet.
– Arbetslösheten har stannat på en mycket hög nivå. Sverige är inte längre landet med full sysselsättning. Även i högkonjunkturer har vi numera hög arbetslöshet, till och med betydligt högre än vad vi hade under lågkonjunkturer på 1970- och 80-talen.
Varför har det blivit på det här viset?
– Det är ingen tvekan om att det har att göra med Riksbankens ambitiösa inflationsmål och restriktiva penningpolitik givet detta mål.
Alltså: priserna får inte stiga med mer än 2 procent om året. Annars drämmer Riksbanken till med höjd ränta.
– Just det. Riksbankens politik har varit mer restriktiv än den i andra länder. Det förklarar varför arbetslöheten inte är lägre än vad den är. Och det kan också förklarar varför Sverige inte längre är unikt vad gäller nivån på arbetslösheten jämfört med andra länder, trots våra satsningar på arbetsmarknadspolitik.
Inflationsmålet på 2 procent kom efter 90-talskrisen då arbetslösheten sköt i höjden. Menar du att det tuffa inflationsmålet men också riksbankens radikala inflationsbekämpning i allmänhet förklarar varför arbetslöheten ännu inte fallit tillbaka till den nivå som gällde före 90-talskrisen?
– Ja det beror på att man varit så oerhört ambitiös att uppnå inflationsmålet. Riksbanken har överskattat inflationstendenserna i ekonomin och fört en alldeles för hård penningpolitik i syfte att bekämpa inflationen.I snitt har man faktiskt legat under 2 procentsnivån sedan mitten av 1990-talet.
Och det har kostat jobb?
– Ja eftersom inflationsbekämpningen har dämpat trycket i efterfrågan.
Och då dämpar man också lönekraven?
– Javisst, jag menar att efterfrågan den viktigaste faktorn när det gäller i vilken takt lönerna ökar.
Varför har Riksbanken varit så nitisk då?
– Vi lever i traumat efter 90-taleskrisen. Ekonomin kraschade på grund av att ekonomin var överhettad som ledde till högre inflationstakt i Sverige än i omvärlden. En annan förklaring är att Riksbanken inte upptäckte produktivitetschockerna i vad jag kallar ICT-sektorn, alltså telekommunikation, IT osv.
Vad menar du?
– Vid mitten av 90-talet ökade den här sektorn starkt i Sverige genom Ericsson och anknytande företag.
– Vi gick igenom en snabb IT-revolution. IT-branschen växte snabbt, olika produkter inom telekommunikation blev viktiga. Men IT kom också användas i andra branscher, inte minst inom industrin i syfte att öka produktiviteten.
Och denna effektivisering ledde till?
– Att vi fram till åtminstone 2007 var världsbäst i produktivitetsökning. Bara Sydkorea och Irland slog oss.
– Kom ihåg att Sverige hade en annan historia. Eftersläpningen under 1980- och början av 90-talet då Sverige var ett sorgebarn internationellt.
– Och så plötsligt fick vi kraftiga produktivitetstetsökningar. Den första vågen var lätt att förutse. Under 90-talskrisen slogs lågeffektiva företag ut och det fanns ett starkt tryck på företagen att rationalisera. Sedan kom produktivitetschocken i ICT-sektorn som var svårare att förutsäga..
Ökad produktivitet skapar ju samtidigt löneutrymme. Varför har inte löntagarna kunnat hämta hem mer pengar?
– Vi har ju haft reallöneökningar under 1990- och 2000-talet i motsats till under 1980-talet. Men det är vissa faktorer som hållit tillbaka löneökningarna. Vi har inte haft samma efterfrågetryck i ekonomin. Och därmed har vi också tvingats leva med hög arbetslöshet. Detta håller tillbaka lönerna.
Är just den höga arbetslösheten den viktigaste förklaringen till varför de anställda inte fått mer i plånböckerna?
– Ja det kan man säga. Men jag vill också betona att det hela tiden händer saker i ekonomin. Det kommer ständigt nya chocker. Löneandelen ökade faktiskt först genom oljeprishöjningar 2008 och sedan genom finanskrisen. Men en plötslig minskning i produktiviteten från 2007 gjorde att reallönerna inte ökade före skatt.
Och förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare – vad betyder de?
– Löneökningstakten beror ytterst inte på resultatet av det förhandlingssystem vi har. Med högre efterfrågan i ekonomin ökar lönerna snabbare. Så har det alltid varit.
– Den som jämför löneökningstakten med läget arbetsmarknaden ser sambandet. Även utfallen av kollektivavtalsförhandlingarna är oftast en frukt av marknadskrafterna. Vi såg ju hur lönekraven nådde en kulmen under högkonjunkturen 2007.
Det verkar på dig som om löntagarnas väg till högre löner gick genom högre efterfrågan i ekonomin – och därmed något högre inflation?
– Ja man skulle kunna lätta på inflationsmålet. Jag tror inte skulle föra med sig några större problem för den svenska kronan.
3 procent?
– 3-4 procent. Att man fastställde just 2 procent var ju för att då – när man bestämde inflationsmålet – var den genomsnittliga inflationstakten i västvärlden 2 procent. Så satte man 2 procent.
Utan någon större debatt, eller hur? Du har ju jämfört svensk ekonomisk politik under 1990- och 200-talen med den under den tidiga efterkrigstiden då mycket av nytänkandet kom från LO.
– Ja, LO:s ekonomiska inflytande har försvagats otroligt mycket Till skillnad från i t ex Norge där LO behållit sitt inflytande.
Varför har svenska LO tappat sitt inflytande även under socialdemokratiska regeringar?
– Jag har svårt peka på en enda faktor. Det handlar om flera faktorer eftersom det svenska samhället förändrats så starkt
Nämn några faktorer då.
– För det första: Sverige har fått en mycket hög arbetslöshet som minskat inflytandet för löntagare i allmänhet och för löntagarnas fackliga organisationer i synnerhet.
– För det andra: Löntagarfondsdebatten blev ett trauma och bidrog till att minska inflytandet.
– För det tredje: LO bidrog till överhettningspolitiken på 1980-talet – och därmed kraschen – genom att motarbeta dåvarande finansminister Feldts avkylning av ekonomin. LO pläderade inte för åtgärder som kunde dämpa överhettningen.
– För det fjärde: Utvecklingen mot industrivisa och lokala löneavtal har minskat LO:s roll i lönebildningen och därmed också organisationens inflytande över den ekonomiska politiken.
– Notera att LO:s inflytande över den ekonomiska politiken inte har övertagits av Svenskt Näringsliv. Politiken utformas i dag av ekonomiska experter inom Riksbanken och Finansdepartementet. Precis som finansministrarna betraktar de LO och Svenskt Näringsliv som särintressen.
90-talskraschen ledde alltså till den låginflationspolitik och höga arbetslöshet som vi har idag, menar du. Kan man verkligen välja? Alltså något högre inflation och lägre arbetslöshet?
– Ja, jag menar det. Men det här är en strid bland nationalekonomer. De som inte tror det är de ekonomer som hade som störst inflytande fram till finanskrisen om jag uttrycker mig på det sättet.
– Men om Sverige vill återvända till de väldigt låga arbetslöshersnivåerna från förr så måste vi kanske ge avkall på inflationsmålet.
Ser du någon diskussion om det?
– Javisst. Lars Calmfors (före detta ordförande för regeringens finanspolitiska råd) har rekommenderat detta. Utländska ekonomer pläderar för det att inflationsmålet inom EU är alltför ambitiöst. Bland annat sägs det av amerikanska ekonomer Joseph Stiglitz, Paul Krugman och George Askerlof, samtliga har fått ekonomipriset till Nobels minne.
Och följden skulle bli högre löneökningstakt och lägre arbetslöshet?
– Javisst.
