Industriavtalet måste bli norm, sa Stefan Löfven när avtalet blev klart i måndags. Men förbunden inom LO-samordningen står fast vid ursprungskraven på 3,5 procents löneökning och jämställdhetspott.
LO-samordningen kommer inte att ompröva sina krav efter att facken inom industrin har slutit avtal med arbetsgivarna. Samordningens krav på 3,5 procents löneökning, som lägst 860 kronor i månaden, och en jämställdhetspott på 100 kronor till avtalsområden med lägre genomsnittslön än 22 400 kronor står fast. Det gör också kravet på att visstidsanställningar begränsas till maximalt två år.
Det är högre krav än industriavtalet som slutade på 3 procents löneökning på 14 månader, det vill säga 2,6 procent på ett år.
– Det är LO-samordningen vi utgår ifrån, säger Handels ordförande Lars-Anders Häggström.
– Vi hade hoppats på en gemensam samordning med alla LO-förbund, men nu har vi inte det och då får man respektera varandra utifrån de förutsättningarna tycker jag.
Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia håller med.
– Vi hade frågan uppe på LO:s styrelse i måndags och vi ser ingen anledning att släppa kraven.
IF Metalls ordförande Stefan Löfven sa i samband med att industriavtalet blev klart i måndags att det inte får bli ett golv, utan måste ses som norm för resten av arbetsmarknaden.
”Det finns inget alternativ. Allt annat vore att rasera svensk lönebildning.” sa han till Dagens Arbete.
Trots det tror Ella Niia inte att LO-samordningens krav innebär ett problem.
– Jag kan inte tänka mig att Löfven ser det som ett hot mot lönebildningen att den bransch som har lägst löner får lite mer att leva på.
