ANALYSOch nu då? Saab har gått i konkurs, fabriken är tyst. Men alla rykten och spekulationer fortsätter. En nyckelfråga är om den svenska staten tycker att fordonsindustrin är av strategisk betydelse.
Nya näringsministern och Centerledaren Annie Lööf befann sig i Trollhättan idag. IF Metall-ordföranden Stefan Löfven säger sig ha bättre kontakt med henne än med företrädaren Maud Olofsson.
Krishösten 2008 var inte Olofsson den enda som lyckades kläcka ur sig stim av grodor om Saab och bilindustrin. Även statsministern gjorde yttranden som visade att han inte riktigt var hemma i frågan. Som att Trollhättan var en bilfabrik bland alla andra.
Så var det nu inte och Saab fick med tiden efter mycket om och men statliga lånegarantier. Men då hade mycket vatten hunnit rinna genom fallen i Trollhättan.
Om staten hade lagt ett nytt Trollhättepaket vintern 2009 – vilka intressenter hade då lockats att lägga bud på Saab den gången?
Eller kanske ett nytt Trollhättepaket idag? Just för att slå vakt om den helhet som finns på plats. Kunnandet, erfarenheten, maskinparken och inte minst förmågan att behärska hela ledet från skiss till slutmontering. Just det som inte gjorde Trollhättan till ”en fabrik bland andra”.
De närmaste månaderna kommer alla politiska aktörer att testas i frågan om industripolitik. I Sverige ett fult ord, ty det luktar sjuttiotal. I andra länder ett i högsta grad levande begrepp.
Det räcker att ta färjan över till Tyskland för att hitta ett helt annat klimat. Eller ta lågprisflyget till Belgien vars regering under förra krisen gick in och aktivt stöttade Volvo-fabriken i Gent – som verkligen kan sägas vara ”en fabrik bland andra”. Gent är nämligen bara en monteringsfabrik där bilar sätts samman.
Såna fabriker har världen en uppsjö av.
I Tyskland håller Volkswagen på att segla upp som världens största bilföretag med 8,45 miljoner tillverkade bilar i år. Därmed slår man både General Motors och Toyota.
20 procent av Volkswagen ägs av delstaten Niedersachsen medan 26 procent av aktiekapitalet i General Motors ligger i den federala regeringens händer. På tal om statligt engagemang i fordonsindustrin.
Större delen av Volkswagens tillverkning sker i Tyskland. Med lönekostnader som är betydligt högre än i Sverige – men i en industriell miljö som är annorlunda i framför allt en aspekt. Det statliga engagemanget.
Fordonkomponentgruppens vd Fredrik Sidahl berättar i dag i en DA-intervju hur den tyska staten stöttar underleverantörerna. Med tekniska institut och andra arrangemang försörjer staten branschen med innovativ kompetens. Därför att man anser fordonsindustrin vara strategiskt viktig.
För några år sedan, inte mer än fyra år sedan stod Saab Automobile för ett exportvärde av 17 miljarder kronor. Mer än Ikea, Tetra Pak, SCA och LKAB.
Sånt är lätt att glömma bort efter de senaste årens karusell.
Nu tycks de anställda inte hinna få ut lönegarantin före jul. För andra gången på två år har de direkt eller indirekt lagts ned av General Motors några dagar före julafton. Alltmedan ryktena surrar. Turkiska intressenter. Youngmans vd på väg in igen med flyg från Beijing. Och så vidare.
Konkursen kommer att ta lång tid, säger konkursförvaltarna. På ett sätt kan det vara ett bra tecken: att de inte snabbt vill kränga tillgångarna hit och dit.
Till TT-ELA säger juristen Lars Söderqvist som var påtänkt som Guy Lofalks efterträdare som rekonstruktör:
– Om man till exempel skulle försöka sälja ut maskinparken i Saabs anläggning blir värdet på dessa tillgångar uppskattningsvis fem till sex gånger mindre än om man lyckas behålla ett befintligt produktionssystem.
Frågan är om staten vill kratta manegen för en sådan helhetslösning. Och om man vill ge industripolitiken en renässans.
