Oerhört provocerande, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe om lönelyften för näringslivets toppchefer.
Dagens Nyheter uppger i dag att flertalet toppchefer i de största börsbolagen gjorde rejäla lönelyft förra året.
De flesta har fått 15-20 procent. Din första reaktion?
– Oerhört provocerande med tanke på att detta är ett gigantiskt lyft för dem som redan har mycket. Siffrorna ska ställas i kontrast mot de 2,6 procent som vi senast lyckades förhandla fram under stort motstånd från samma börs-vd:ar.
– Detta är ytterligare ett tydligt belägg för hur klyftorna har ökat i samhället. Eliten kan segla ifrån medan vanligt folk får det allt tuffare med försämringar av sjukförsäkring och a-kassa.
– Och som lök på laxen förmodas vi jobba längre. Är det några som skulle kunna jobba längre så är det just detta gäng direktörer som inte bara får allt högre löner och frikostiga ersättningar utan som också åtnjuter förmånliga avgångsvederlag och pensionsvillkor.
– Det vore verkligen intressant hur de ser på sina egna lönelyft när de i samma styrelser agerar får att hålla tillbaka löneutvecklingen för våra medlemmar.
Husqvarnas vd Magnus Yngen fått 44-procentigt påslag. Samtidigt som företaget genomgår tufft besparingsprogram. Kommentar?
– För de anställda är detta oerhört upprörande. Det vore ju klädsamt om trappan kunde städas uppifrån någon gång. De som redan har gott ställt borde ta sitt ansvar och visa att de håller igen. Det skulle stärka många vd:ar och styrelser. I synnerhet i företag som befinner sig i ett bekymmersamt läge. Där om någonstans borde ersättningarna sättas på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt.
– Det skulle visserligen inte påverka företagens bokslut nämnvärt. Men det vore en viktig symbolisk handling.
Är höjda direktörslöner egentligen ett problem eftersom det omfattar så få människor?
– Det är fel att argumentera utifrån ekonomiska slutsatser eftersom de höjda direktörslönerna påverkar resultatet bara på marginalen. Men det viktiga – och detta borde direktörerna själva inse – är den symboliska laddningen. Symboliskt spelar det mycket stor roll vad de gör.
Höjda ersättningar sätts ofta efter kortsiktiga finansiella mål och riskerar att skada den långsiktiga verksamheten. Är det en kritik du delar – och i så fall: vad ska man göra åt det?
– Vi har länge fört fram kritik mot vad som kallas kvartalskapitalism, som nu snarare bryts ned i månadsintervaller. Risken är stor att man prioriterar kortsiktiga mål på bekostnad av långsiktiga investeringar. Man laborerar med olika belöningssystem som premierar kortsiktighet. Det är inte alls ovanligt med resultatbaserade ersättningar som påverkar investeringarna och som i förlängningen riskerar att skada långsiktigheten.
– Först ska direktörerna ha en hög lön för att de anställs, sedan ska de ha extra ersättningar för att de arbetar. Det är ohållbart.
Löner och ersättningar till ledningen är ju en fråga för bolagets styrelse. Där sitter representanter för de anställda. I vilken utsträckning agerar de?
– Ofta delegeras ersättningsfrågorna till styrelseordföranden. Men jag tror att det behövs en ordentlig och genomgripande diskussion om företagens ekonomiska mål i styrelserna. Och där kan de anställdas representanter bidra med många kloka synpunkter. Jag hoppas att vårt folk tar tag i de här frågorna.
Hur mycket höjdes din egen lön med förra året i procent?
– Ersättningen för oss som är kongressvalda funktionärer bestäms av kongressen och våra löner ska följa löneutvecklingen på vårt största avtalsområde, Teknikavtalet. Så är det bestämt.
Och det innebär för förra året?
– 0,9 procent.
