DA ANALYSI åratal har arbetsgivarna i Sverige lutat sig mot den måttfulla tyska löneutvecklingen. Det är slut med det nu. Tyska löner stiger nu snabbare än i de flesta jämförbara länder. Och det är bra för Europa.
I morgon fredag träffas fack och arbetsgivare i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen. På dagordningen står förhandlingarna om ett nytt avtal. Nästa vecka förhandlar parterna i en annan viktig delstat, Baden-Württemberg.
I någon av förbundsländerna väntas ett normerande avtal tecknas.
Metallfacket IG Metall kräver 6,5 procent på ett år. Arbetsgivarna bjuder 3 procent på 14 månader.
IG Metalls förbundsordförande Berthold Huber har varnat för strejker om det inte blir något avtal snart. Det är dags för arbetarna att få del av den produktivitetsökning som gjort tysk industri så slagkraftig under senare år, är hans återkommande budskap.
Otåligheten bland de 3,6 miljoner medlemmarna är stor. Tysk ekonomi går som tåget, arbetslösheten är den lägsta sedan återföreningen 1990 och inom industrin har många företag flaggat för brist på arbetskraft.
Tyska facket har inte bara stöd från sina egna medlemmar som mobiliseras i varningsstrejker runt om i landet just nu.
IG Metall kan räkna med stöd runt om i Europa. Ökad tysk köpkraft skulle vara bra för euro-krisen. Om tyskarna får mer i plånboken och ökar konsumtionen kan det dra med sig krisländerna i Sydeuropa. En rad kända ekonomer sällar sig till den uppfattningen.
IG Metall får till och med indirekt stöd av landets egen finansminister.
I en intervju i tyska magasinet Focus häromdagen sa Wolfgang Schäuble att ”det är bra om tyska löner ökar snabbare än i andra EU-länder. Löneökningarna bidrar till att minska obalanserna inom Europa”.
Med obalanser avses att vissa länder har stora överskott i handeln med omvärlden medan andra – de flesta – har underskott. Bland överskottsländerna inom EU räknas förutom Tyskland även Holland, Österrike, Danmark, Finland – och Sverige.
I dessa EU-länder borde alltså efterfrågan öka – om man ser till balansen i den europeiska ekonomin. En insikt som nu också delas av Bundesbank, den tyska centralbanken som varit mycket konsekvent i sin inflationsbekämpning.
Idag säger sig Bundesbank kunna acceptera något högre inflation för att ge den paralyserade eurozonen en hälsobringande injektion.
De svenska arbetsgivarna har gärna pekat på den måttfulla tyska löneökningstakten under det senaste årtiondet. Vad som har hänt i Tyskland är att värdet på ”den tyska euron” i realiteten skrivits ner därför att Tyskland har haft en låg löneökningsstakt och samtidigt hög produktivitetstillväxt.
Samtidigt har andra problematiska länder haft en lägre produktivitetsstegring och högre lönekostnadsökningar. Där har produktionen alltså blivit dyrare per producerad enhet.
Just dessa skillnader i lönekostnadsökning och produktivitetstakt mellan Tyskland och omvärlden har varit något de svenska arbetsgivarna lutat sig emot när de argumenterat för begränsade löneökningar i Sverige.
Men den nya rapporten Globala arbetskraftskostnader inom tillverkningsindustrin 1998-2011 visar på att det kan vara slut med måttfullheten i Tyskland. Trenden tycks vara bruten.
De senaste avtalen tyder på det. Avtalet i stålindustrin gav 3 procent i årstakt. Inom kemiska industrin stannade avtalshöjningen på ännu mer med en årstakt på 3,5 procent. Samtidigt har österrikiska metallfacket fått ett ettårsavtal värt 4 procent.
Även de offentliganställdas löneökningstakt i Tyskland har ökat. Nyligen tecknade de ett tvåårigt avtal på 6, 3 procent.
Och inom den stora verkstadsindustrin har IG Metall förkastat ett 3-procentigt bud och fortsätter mobiliseringen för att få ut så mycket som möjligt av de 6,5 procent som de har krävt.
Kina brukar benämnas ”världens verkstadsgolv”. Men världen har egentligen två verkstadsgolv, ett i Kina med huvudsakligen arbetskraftsintensiv produktion och låga löner. Och ett annat verkstadsgolv, det tyska med avancerade spetsprodukter tillverkade till höga arbetskraftskostnader.
Båda går för fullt. Kinas affärer med omvärlden visar ett överskott på 197 miljarder dollar. Men överskottet i den tyska bytesbalansen är ännu större: 205 miljarder dollar.
Bägge ländernas framgångar vilar på tillverkningsindustrin.
Sverige är i högsta grad en del av det tyska verkstadsgolvet eftersom vi har större delen av vår export dit. När tysk industri varvar upp och behöver insatsvaror då fylls orderböckerna i svensk industri.
Därför angår oss Tysklands affärer och den tyska lönebildningen. I synnerhet som Sverige också är ett ”överskottsland”.
De kommande dagarnas utveckling i den tyska avtalsrörelsen lär få efterverkningar för höstens svenska lönerörelse.
