LO-KONGRESSENFrån och med nu heter LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. På lördagen valdes han enhälligt av kongressen.
Så fort valberedningens ordförande Hasse Tilly nämnt hans namn äntrade Karl-Petter Thorwaldsson scenen på Folkets hus inför applåder och jubel.
– Ta det lugnt, ta det lugnt, manade han. Tack kära vänner, tack för förtroendet att leda LO.
Han gav sina föräldrar en tanke, de som en gång gav honom de första fackliga och politiska impulserna. Mamma damfrisörska hemma i Kosta och pappa glasblåsare som jobbade 52 år på Kosta glasbruk.
– Har ni en snöboll i glas hemma och som är gjord innan 1987 är det mycket sannolikt att han haft del i den.
– Han sa en gång på midsommarafton: ”Kamprad möblerade folkhemmet. Jag nöjde mig med mysbelysningen på fredagskvällarna”.
Den nye LO-ordföranden berättade om vikten av att ge unga människor fackligt-politiska impulser. Han erinrade sig det första mötet med facket en augustidag 1983 då han introducerades av klubbordföranden på Bröderna Hammarstedt i Växjö.
Samma vecka kallades han till klubbmöte. När den nyanställde ynglingen yttrade sig sa klubbordföranden: ”Karl-Petter du är inget annat än bofinkajävel.” Efteråt blev han uppsökt, erbjuden grundkurs och fick rapsodiskt lära sig sambandet mellan företagens vinster och pengar till välfärden.
– Tänk, 30 sekunder nationalekonomi första veckan på jobbet.
– Det är så facket ska jobba. Vår vilja och lust är att lära nya generationer, ge människor självföroende. Att få vara bland medlemmarna mitt i deras vardag. Det är där facket ska vara som starkast.
LO står inför stora utmaningar, konstaterade han.
- Jobben: Här utanför går det 384 000 arbetslösa. Det ska kallas vid dess rätta namn: massarbetslöshet. Vi ska lova varandra att vi ska bryta ryggen av denna massarbetslöshet”.
- Lönerna: ”Man hör allt mer arroganta regeringsföreträdare och arbetsgivare som vill frysa alla ingångslöner. Och sedan ska allas löner också sänkas med 25 procent. Man kan inte börja en debatt om Sveriges framtid med att sänka våra löner.”
- Välfärden: ”Fredrik Reinfeldt har slagit in den sista spiken i i den generella välfärden.”
”Vi ska inte längre försäkra varandra i Sverige. Den trygghet vi har i socialförsäkringarna, den ska vi försäkra oss själva mot. Ni vet vilka som tar stryk. Vi ska ha en generell välfärd lika för alla. Vi gör inte skillnad på folk och folk.”
Han nämnde de tuffa uppgifter LO står inför att organisera fler på en arbetsmarknad där allt fler saknar fasta anställningar och hoppar mellan olika branscher. Det finns ett samband mellan medlemmar-makt-möjligheter.
– Många medlemmar ger oss makt. Makt ger oss möjligheter att förändra.
Han prisade också den öppna processen inom fackföreningsrörelsen. Valet av ny LO-ordförande var just en sådan öppen process.
– Jag tyckte den var jobbig eftersom den liknade en berg- och dalbana. Och jag är urusel på att åka berg- och dalbana.
– Men det visar också att vi kan ha en öppen process utan att man baktalar varandra. Det finns en unik sammanhållning i svensk fackföreningsrörelse, den ska vi slå vakt om. Trots olika åsikter gillar varandra.
På den efterföljande presskonferensen betonade han vikten av att foga samman LO-förbunden i en samordning till den kommande avtalsrörelsen.
– LO:s uppgift är att hålla ihop vår kartell så att vi får ut så mycket som möjligt i löneökningar utan att det skadar ekonomin och äventyrar sysselsättningen.
