För tredje gången i rad inleds avtalsrörelsen när de flesta kurvor utom arbetslösheten pekar neråt. Men att låta lönebildningen styras av tillfälliga upp- eller nedgångar spär bara på instabiliteten. Det gäller att se långsiktigt när löneutrymmet förhandlas, menar Göran Nilsson på Facken inom Industrin.
Fackförbundet GS höll under tisdagen sin avtalsupptakt. Den sista mars nästa år löper de flesta kollektivavtal ut.
Den svenska industriproduktionen har återhämtat sig sedan finanskrisen, men står och stampar på samma nivå som 2007. Industrin går in i en lågkonjunktur och det är minst sagt besvärligt för flera av GS branscher. Särskilt sågverksnäringen går på knäna och har upplevt flera konkurser och neddragningar i år.
Trots detta är GS mål inför avtalsrörelsen tydliga. Medlemmarna ska ha en reallöneökning. Det förutsätter att LO-förbunden håller samman mot de allt starkare samordnade motparterna på arbetsgivarsidan.
Göran Nilsson, kanslichef på Facken inom Industrin (FI), gick igenom de ekonomiska förutsättningarna och listade fyra omvärldsfaktorer som kommer att påverka den svenska avtalsrörelsen:
- Tyska fackförbundet IG Metall slöt i våras ett avtal som gav 4,1 procent på årsbasis.
- Den svenska kronan har på kort tid ökat i värde, vilket försämrar de exportberoende basnäringarnas konkurrenskraft.
- Riksbanken missar inflationsmålet och Sveriges inflation ligger jämfört med omvärlden mycket lågt, strax över en procent.
- Euron krisar.
När det är avtalsrörelse i Sverige sneglar man gärna på den tyska lönebildningen. Den tyska ekonomin är loket i Europa. Den är stor, har varit stabil och Sveriges industri är beroende av den. Vad som händer i tysk lönebildning har blivit en slags Europanorm när det är dags att förhandla om löneutrymmet i Sverige. I maj slöt alltså det största tyska industriförbundet ett avtal som gav 4,1 procent på ett år, att jämföra med det senaste svenska avtalet på 2,6 procent.
Det tyska avtalet går ut den sista april. De svenska industriavtalen går ut den sista mars. När den svenska avtalsrörelsen närmar sig final är den tyska i full gång.
Jämfört med andra EU-länder har Tysklands arbetskraftkostnader ökat långsamt, mycket tack vare en snabb ökning av produktiviteten. Sedan 1998 ligger snittet i EU på 3,2 procent per år, medan Tyskland ligger på 2,2 procent. Sveriges arbetskraftkostnad har ökat med i snitt 3,6 procent.
Att tyska IG Metall slöt ett så pass högt avtal ska ses mot bakgrund av att det finns en obalans i Euroområdet. Irland, Portugal, Italien, Spanien och Grekland har alla haft snabba ökningar av arbetskraftkostnaden, som har stannat av först i och med krisen. För att få en balans i EU är det bara bra om Tyskland har en snabbare ökning av arbetskraftkostnaden än andra länder, menar Göran Nilsson.
Att den svenska kronan är stark har satt svensk basnäring som skogs- pappers- och stålindustri i gungning. De har sina kostnader i Sverige, men är beroende av export. När kronan stärks blir de svenska produkterna dyrare i exportländerna och konkurrenskraften försvagas.
Göran Nilsson menar dock att man i en avtalsrörelse inte kan ta hänsyn till tillfälliga förändringar i valutakurser.
– Det skulle leda till en väldigt instabil lönebildning. För några år sedan försvagades den svenska kronan med mer än 20 procent på kort tid. Då gick till exempel pappersindustrin väldigt bra. Man kan inte låta växelkursen styra hela lönebildningen.
Det svenska inflationsmålet ligger på två procent, men i år uppskattar både Konjunkturinstitutet och Riksbanken att den slutar på strax över en procent. Även nästa år ligger prognoserna på runt en procent.
Arbetsgivarna brukar vara snabba med att påpeka att en låg inflation innebär att det räcker med låga lönelyft för att ge reallöneökningar. Men även här ser Facken inom Industrin hellre ett långt perspektiv, förklarar Göran Nilsson.
– Vår fundamentala utgångspunkt är att vi ska utgå från att Riksbanken gör sitt jobb och att vi landar på en inflation på två procent över tiden. Vi ska inte låta tillfälliga förändringar i inflationen styra lönebildningen.
Den krisande Euron är ett nytt inslag i svensk avtalsrörelse. Det är en ny situation, svår att förutsäga.
Svåra förhållanden och stor osäkerhet är ingen orsak att släppa kravet på reallöneökningar i avtalsrörelsen, sammanfattar Göran Nilsson.
– Vi ska inte prisa ut oss. Vi ska ha reallöneökningar, men de ska vara långsiktigt hållbara.
