Miljontals fattiga arbetare tillverkar tröjor, skor och bollar till idrotten under svåra förhållanden. Men den svenska idrottsrörelsen bryr sig inte.
Det är slutsatsen i en rapport om idrottsrörelsens sociala ansvar som IF Metall har beställt.
I dag presenterades rapporten på ett seminarium där facket mötte idrottsrörelsen. Mats Svensson, internationell sekreterare på IF Metall, liknade seminariet vid ”ett mikrosteg för att göra tillvaron bättre för våra kamrater ute i världen”.
Rapporten heter ”Idrottsrörelsen – bryr den sig om hur kläder och utrustning tillverkas?” och har författats av Mats Wingborg med Jonas Fréden som medförfattare.
Författarna har intervjuat företrädare för 69 olika idrottsförbumnd. En liknande undersökning gjordes för fyra år sedan. Inget har hänt sedan dess, enligt rapporten.
– Intresse finns, men ingen gör något. Man står på samma fläck, säger Jonas Fréden.
Idrotten kan göra betydligt mer, menar han.
– Idrottsrörelsen är en stor beställare och kan påverka utövarna, särskilt ungdomar. Man kan också skydda utövarna med tanke på att många produkter är giftiga.
– Vad skulle Fotbollförbundet säga om de möttes av tidningsrubriken ”Hon sydde Zlatans giftiga tröja”.
Rapportförfattarna vill att idrottsrörelsen rycker upp sig och tar ett större socialt ansvar. Rörelsen kan förankra, utbilda och informera. Lyfta fram fackliga ramavtal. Formulera uppförandekoder och offentliggöra dessa koder.
Jonas Fréden saknar ett ledarskap inom idrottsrörelsen.
– Många skulle nog hoppa på tåget om någon tog ledningen.
– Om det saknas ledarskap, hitta det, manade Jyrki Raina, generalsekreterare i industriarbetarinternationalen IndustriALL.
IndustriALL organiserar bland annat miljontals textilarbetare där de flesta arbetar under svåra villkor. När lönerna höjs i Kina efter strejker och andra protester – då flyttar jobben till det extrema låglönelandet Bangladesh.
– Bangladesh är det land som irriterar mig mest. Ingenting händer med minimilönerna som motsvarar 250 kronor. Levnadslönen är minst tre gånger så hög.
Idag har Bangladesh 3 miljoner textilarbetare. Om några år ska de vara tre gånger så många, enligt regeringens planer.
I vinter åker Jyrki Raina till Bangladesh för att träffa regering och arbetsgivarorganisationer.
– Mitt budskap är: det räcker nu. Minimilönerna måste höjas.
Dialogen med de stora företagen – som Nike, Puma, H&M och Inditex – är viktig. Han säger att han har dessa företag bakom sig när han åker till Bangladesh.
– Vad man kan fundera på är hur vi kan belöna företag som försöker göra något. De är viktiga att lyfta fram.
– Och tänk om idrottsstjärnorna själva ställde upp med schysst tillverkade tröjor eller skor. Tänk er Zlatan eller Christiano Ronaldo i en sådan kampanj. Jag har hört att sponsoravtalen förhindrar dem till det, men det förstår jag inte..
Stefan Lindeberg, Sveriges olympiska kommitté SOK är medveten om att varumärket riskerar att solkas ner om man förknippas med slavliknande arbetsvillkor.
– Man behöver inte kunna så mycket om förhållandena i Bangladesh. Det räcker att man förstår att ens varumärke är hotat för att man måste agera.
SOK har fått mycket kritik för sitt samarbete med en kinesisk sponsor.
– Vi fick ett fett bud, så krassa är vi. De gick in i samarbete med oss mycket på grund av att de i Kina ville signalera värderingar som vi står för.
Det öppnade för att SOK kunde ställa krav, enligt Lindberg. SOK fick igenom en uppförandekod som anknöt sig till branschens egna rekommendationer.
– Vi skrev också in krav på skadestånd om de bryter mot koden eller etiska regler i produktionen. Och det är vi som har tolkningsföreträdet.
– Vi har också rätt till oannonserade uppföljningar på de fabriker de anlitar. Vi fick igenom att även journalister skulle kunna göra uppföljningar.
Ännu har ingen uppföljning gjorts.
– Vi känner oss fortfarande som noviser. Vi vet inte riktigt hur vi ska kunna bedriva uppföljningsarbetet.
Monika Theodorsson, IF Metalls förbundssekreterare och styrelseledamot i industriarbetarinternationalen IndustriALL, betonade vikten av de goda exemplen och att fortsätta dialogen mellan idrottsrörelse och fackföreningsrörelse.
Hon uppmanade till samarbete. Idrottsrörelsen kan ta hjälp av fackföreningsrörelsen inte minst när man förhandlar fram och tecknar avtal.
– Var och en är spets på sina frågor och vi kan ta hjälp av varandra.
Mattias Hjelmberg, idrottspolitisk chef på Riksidrottsförbundet ser fram mot ett samarbete med facket.
– Vår stora utmaning är kunskap. Annars blir det ingen förändring. Med kunskap kommer drivkraften.
– Vi behöver enkla checklistor, rekommendationer, någon enkel märkning så att klubben och den enskilde får vägledning. Går det att hjälpa till att trycka på så kommer många att göra det.
Varför har inget hänt på fyra år?
– Jag har inget bra svar. Det är pinsamt. Vi har helt enkelt inte gjort vår läxa.
