DA-ANALYSArbetsgivarna la fram pengarna överraskande tidigt den här gången. Mycket tidigt. Det kan bero på två saker: signalbehov och stress.
Det är den sjätte februari i dag och sånär som på en vecka är det två månader till att avtalen löper ut, den första april.
Visserligen joggar Messi och Zlatan omkring på en uppvärmd arena i Solna ikväll, men våren känns ändå minst lika avlägsen som ett underskrivet teknikavtal med materiellt innehåll.
Då kommer Teknikföretagen med en påse pengar. Totalt 4,5 procent på tre år. Innan ens avtalsmatchen kommit in i andra halvlek eller på stopptid då pengar annars brukar diskuteras.
Det normala under Industriavtalets femtonåriga regim har annars varit att det är med de opartiska ordförandenas inträde som arbetsgivarna börjar avvika från sin behårda nolllinje.
De opartiska ordförandena – det vill säga medlarna – är inte ens ombytta.
Då kommer alltså Teknikföretagen med en påse pengar.
Anders Weihe, förhandlingschefen, har knappast läst fel i almanackan. Han har sina skäl att presentera sitt bud just i dag och med just det 4,5-procentiga innehållet.
Gissningsvis handlar det om två saker: signal och stress.
Med de 4,5 procenten på tre år signalerar Teknikföretagen inför resten av arbetsmarknaden: det är detta och inget annat som gäller. Industrin ska gå först och inom industrin är det just Teknikföretagen som ska gå allra först.
Inte en tiondel över denna nivå.
Så långt signalen.
Stressen då?
Teknikföretagen må vara stora och tunga. Men de är ingalunda ensamma på arbetsgivarfronten. Och även om arbetsgivarfronten ser enad och samordnad ut så finns där spänningar som helt enkelt beror på att de verkar inom olika branscher med olika behov och förutsättningar.
Bildandet av Industriarbetsgivarna inom basindustrin – gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, stål- och metallindustrin, sågverksindustrin samt Svemek – innebär att Teknikföretagen fått en annan stark spelare att förhålla sig till.
Visst, de har mycket gemensamt. Men Industriarbetsgivarna kan tänka sig som märkessättare för resten av arbetsmarknaden – lika gärna som Teknikföretagen.
Därav stressen att komma ut redan den 6 februari med en påse pengar. För lite, sa IF Metall i sitt första svar.
Därmed är avtalsrörelsen igång på allvar, ovanligt tidigt och ovanligt öppet. Anders Weihe har spelat bollen.
Texten är korrigerad den 7 februari.
