Flera av de första civilisationerna uppstod där, vid stranden av någon stor flod.
Fler låtar om, vid, på och med vattendrag:
Alison Krauss
Down to the River to Pray
Ike & Tina Turner
River Deep Mountain High
Mother Falcon
Drown Me in the River
Sam Cooke
A Change is Gonna Come
Jim Croce Ol´ Man River
Johnny Cash Big River
Björn J:son Lindh
Brusa Högre Lilla Å
Justin Timberlake Cry Me a River
Creedence Clearwater Revival Green River
Steve Miller Band Wide River
Kjell Höglund Livets Flod
Tom Waits
Misery is the River of the World
Frank Sinatra Moon River
Eldkvarn Nerför Floden
Dire Straits Ride Across the River
Nick Drake River Man
Ane Brun Sleeping by the Fyris River
Som Eufrat och Tigris – Rivers of Babylon som Boney M sjunger om. Låten har sagts handla om hur det judiska folket under sin fångenskap satt vid en främmande flod och drömde om sitt hemland långt borta.
För Lars Winnerbäck är det tvärtom, Stångån återkommer inte bara i Elden utan gång på gång när texterna handlar om en tid och en plats han lämnat. Men somliga blir kvar där de en gång föddes. Som i Springsteens The River, där alla spruckna drömmar får textens jag att bege sig ner till floden för att hitta svar. Down to the River to Pray, som det heter i den gamla gospelsången. Vattnet ska föra bort all smuts och synd. Vara renande.
Vilken besvikelse då att, som i Joddla med Sivs Ålarnas Skräck, upptäcka att ån är smittad med kräftpest. I allemansrättens förlovade land hittar man annars förvånande få vattendrag i musikalisk tappning. Ofta verkar de användas som liknelser och metaforer. Nisse Hellbergs Flod av Eld eller Sanningens Silverflod med Träd, Gräs och Stenar.
Tina Turner använder flodens djup och bergens höjd för att beskriva hur förälskad hon är. Patti Smith sjunger om hur hennes försök att rädda kärleken är otillräckliga. Som att pissa i en flod.
Den är ju så stor, floden; kan rentav vara hotfull i all sin väldighet. Både Led Zeppelin och Bob Dylan sjunger om hur regnet får fördämningarna att brista och då finns det ingen annan utväg än att ta till flykten.
Fly vill även Joni Mitchell göra när hon sitter i Kalifornien och saknar de vita jularna hemma i Kanada. Hon önskar sig en frusen River att skrinna iväg på. Bort från brustna hjärtan och en galen värld.
Att världen var galen tyckte också Sam Cooke. För honom blir floden en symbol för hur han själv jagat fram hela sitt liv i, väntan på den förändring som han vet måste komma.
Till sist tar allt slut Down by the River där Neil Young tycks berätta om hur någon skjuter sin älskling. Lika illa går det för skönheten i Nick Caves Where the Wild Roses Grow.
Efter det finns bara en gränsflod kvar att passera. Bellman skaldar om hur Karon i luren tutar när det är dags att ta en Boat on the River, över Styx och in i dödsriket.
