Facket kan tvingas kräva att det ska bli dyrare för företagen att lägga ner i Sverige. – När inte staten tar ansvar för vare sig arbetsmarknadspolitiken eller industrins framtid kan vi tvingas in i en sådan position, säger Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande.
I Hudiksvall lägger Ericsson ner kabeltillverkningen. I Tranås börjar maskinerna på Stigafabriken monteras ner efter midsommar för att flyttas till Italien.
I Italien är det betydligt dyrare för företagen att stänga än här.
Egentligen tror Anders Ferbe inte på att straffa företagen när de lägger ner verksamhet i Sverige.
– Vi ska ha ett bra näringsklimat i landet som lockar, inte skrämmer, företagen att investera och skapa sysselsättning i Sverige. Det är viktigt för ett så litet, exportberoende land som vårt.
Men det förutsätter en ”omställningskraft” som Anders Ferbe kallar det: en bra a-kassa, en aktiv arbetsmarknadspolitik, en framåtsyftande industripolitik.
– När den omställningskraften under lång tid dräneras och töms på sitt innehåll, då raseras också grundvalarna för den modell som varit så framgångsrik i Sverige.
Här har människor i hög grad accepterat att jobb slagits ut och att man haft en generös omställningsförsäkring i väntan på ett nytt jobb.
Nu drabbas industriarbetarna av ”en trippel” som Ferbe kallar det.
– Först tappar de i inkomst när de blir arbetslösa.
– Dessutom får de betala dyrt till a-kassan – uppåt 15-16 000 kronor extra för de senaste sju åren – för att de råkar befinna sig i en bransch där det är svårt att få jobb.
– Till sist befinner sig våra medlemmar ofta på mindre orter där jobben är få och de hänvisas till en Arbetsförmedling om inte fungerar.
I det läget växer kraven från medlemmarna att facket måste se till att det blir dyrare att lägga ner i landet.
– En helt relevant diskussion, säger Anders Ferbe.
– Jag förstår att man tycker det. Och vi kan tvingas in i den positionen om inte staten kan garantera att det finna en stark omställningskraft i form av aktiv arbetsmarknadspolitik och bra a-kassa. Alltså den modell som gjort Sverige framgångsrikt.
Men det räcker inte bara med aktiv arbetsmarknadspolitik och en a-kassa som ”verkligen är en omställningsförsäkring och inte ett litet bidrag till den som råkat bli arbetslös”. Anders Ferbe efterlyser också ett brett samtal om industrins roll och framtid i landet.
– Nu handlar det mest om 3:12-regler (beskattningen av ägare av fåmansföretag/red anm) eller om vi ska sänka bolagsskatten och därmed följa med andra länder i en skattesänkarspiral mot botten.
Anders Ferbe efterlyser en bättre analys av industrins förutsättningar, i synnerhet i spåren av nedläggningar som i Hudiksvall och Tranås.
– Det kanske är företagsekonomiskt försvarbart av Ericsson att lägga ner i Hudiksvall, det vet jag inte. Men det blir alltför lättvindigt. Var finns analysen av följderna? Den borde göras i samverkan mellan företagen, staten, kommunerna och andra intressenter.
– Jag tycker att regeringen sorglöst och passivt ser på när industrin minskar i Sverige.
Staten kunde göra mer, tycker han. I fallet Northland agerade statliga LKAB föredömligt när det via sitt riskkapitalbolag gick in och räddade Pajalagruvan.
Men i fallet Stiga kunde staten vara betydligt mera alert. I synnerhet som staten via Nordea är delägare i GGP, Stigas moderbolag.
– Här kunde den statliga banken varit betydligt aktivare. Banken har all anledning att ställa frågor kring Stiga-flytten. Och staten har lika stor anledning att analysera de industriella konsekvenserna av flytten.
– Annars är jag rädd att industrin fortsätter att krympa och med det krymper förutsättningarna för välfärden i landet.
