LedareDet är fem år sedan Miljöpartiet och den borgerliga regeringsalliansen gjorde upp om att liberalisera reglerna för arbetskraftsinvandring. Den goda tanken att öppna upp för fler arbetare med utländsk bakgrund har tyvärr förfelats av stora svagheter i reformen.
Medierna har under dessa år avslöjat fall på fall med förfärliga berättelser som slavliknande arbetskontrakt, usla arbetsmiljöer och ovärdigt utnyttjande av arbetare. I stället för att skapa öppenhet på jämlika villkor har Sverige infört ett gästarbetarsystem som delar upp människor i a- och b-lag på arbetsmarknaden.
Inom LO:s förbund har de fackligt förtroendevalda fått kämpa med lönedumping och ovärdiga villkor för immigrantarbetarna. På industrins område är det framförallt GS-facket som får driva utländska skogsarbetares rätt. Läs tidigare artiklar i DA och förfäras över den människosyn som präglar dagens arbetsmarknad.
Oredan på arbetsmarknaden är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Att en regering som säger sig värna kollektivavtalen kan tillåta detta är obegripligt.
Efter massiv kritik försökte Miljöpartiet och regeringen rätta till de värsta avarterna i höstas men fortfarande är systemet i grunden rättsotryggt.
Det största problemet är att det arbetserbjudande som arbetsgivaren ger arbetaren inte på något sätt är juridiskt bindande. (Läs intervjun med professor Catharina Calleman vid Örebro universitet.) Så kan oseriösa företagare skicka in falska förhoppningar till Migrationsverket och locka arbetskraft med guld och gröna skogar. När arbetarna sedan fått sitt arbetstillstånd och får sin första lön är den betydligt lägre än vad som stått i erbjudandet. Den som jobbar är ofta i beroendeställning av arbetsgivaren. Om man klagar riskerar man att få åka hem helt enkelt. Gränserna må vara öppna men fångenskapen i arbetssituationen är uppenbar.
Alla de tre löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO har påpekat bristerna i systemet och även Migrationsverket har i sitt yttrande över regelförändringarna påtalat att missbruket sannolikt inte kommer att upphöra.
Att politiska partier har svårt att erkänna att man gjort fel är väl en sak men att Svenskt Näringsliv hemfaller åt ett ytligt kampanjmakeri som snarare verkar ha till syfte att stämpla LO som SD-flirtande än att värna öppenheten är oroväckande.
I stället för att attackera dem som dagligen har att hantera ett uselt fungerande system där människor kommer i kläm borde näringslivets representanter komma med lösningar på hur en väl fungerande öppen arbetsmarknad kan skapas.
Kravet att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar på den svenska arbetsmarknaden handlar inte om att stänga gränser utan om att värna jämlika villkor och motarbeta lönedumping. Det är en självklarhet för svensk fackföreningsrörelse. Om den inte skulle reagera när arbetare utnyttjas av cyniska arbetsgivare skulle den inte längre ha något existensberättigande.
Svenskt Näringsliv bör sluta anklaga LO för att stänga dörrar och i stället dra sitt strå till stacken för att se till att dörrarna kan hållas öppna – på jämlikhetens villkor inte på slavsystemets.
