Det vore absurt att mäta nyhetsvärdet i antalet textcentimetrar. En stor nyhet ger ett stort textutrymme, liten nyhet ges då naturligtvis en mindre plats. Än mer absurt skulle det vara om vi sedan tolkade värdet av nyheten i relation till utrymmet.
Vi skulle då se att exempelvis Nokias ekonomiska problem var cirka tio gånger mer värdefullt än bostadsmarknadens enorma problem – där till slut ingen ges plats till en egen bostad. Det är en trögrörlighet där vi som vanligt kan läsa in både klass och etnicitet, för bostadsmarknaden är inte ofri för alla. Den valfrihet som blev ett honnörsord för det nya arbetarpartiet visade sig bottna i en speciell förutsättning, nämligen ofrihet för andra. De som inte fick välja, som inte kunde välja. Vi fick en valfrihet för den redan starke.
Men som sagt. Ingen kan räkna nyhetsvärde i form av antalet textcentimetrar, för vad skulle det säga om vår syn på människan? Om människovärdet?
En nyhet som passerade förbi närapå överallt utan att ens generera ett par korta rader var den fasansfulla händelsen att en hemlös man frös ihjäl i Malmö. Han dog under natten till fredagen. Ihjälfrusen.
Han dog – samtidigt som en stor del av den samtida borgerliga rörelsen driver en politik där var och en skall bli sin egen lyckas smed – och där den grundläggande sociala omsorgen numera är ett svart djupt hål som kan svälja vem som helst som av misstag råkar gå förbi.
Mannen hade blivit avvisad från natthärbärget i staden – en avvisning som är vanligare än vad man kan tro. För att få lov att ta plats på ett sådant nattboende måste man dels vara skriven i staden, dels vara drogfri. En ibland helt omöjlig ekvation vars konsekvens helt följdriktigt blir att vi får människor som fryser ihjäl.
Men, det är som sagt en helt irrelevant nyhet, som egentligen inte ens är värd att nämna. Kanske en centimeter kan vi ge det? Fast, nej, inte ens det, för vem bryr sig? Om att vi idag 2014 har hemlösa som fryser ihjäl om natten? Det är betydligt viktigare då att varna för en kommande kris för människor som bor i ”falska bostadsrätter”.
Det är ett Sverige som är så mycket kallare numera. Det är ett Sverige där också den inre kylan gör oss bottenfrusna på ett sätt som gör det möjligt för oss att avvisa andra till att frysa ihjäl. Nu när jag skriver detta är det tio grader kallt utomhus. Det är en rå isande vind. En del av oss kan stå inomhus och titta ut, en del andra tvingas stå utomhus och titta in. Och en del fryser ihjäl och är inte ens värda en notis. Så vana har vi blivit vid det absurda, vid det omänskliga.
Valfrihet? Jag skulle verkligen vilja fråga representanter för de partier som så starkt drev frågan om ”valfrihet” på vilket sätt den nu ihjälfrusne fick rätt att forma sitt eget livsöde.
