Om tre månader är det EU-val. 400 miljoner rötberättigade européer går till valurnorna i maj för att utse ledamöter i Europaparlamentet. Tyvärr brukar valdeltagandet bli lågt, också i Sverige.
Europafrågorna känns på ett märkligt sätt fortfarande alltför avlägsna för gemene man.
Likväl är det en falsk verklighetsbild. Faktum är att det parlament som nu ska väljas kommer att få ökad makt. För första gången kommer parlamentet att få makt över vem som blir EU-kommissionens ordförande, dvs den högsta maktpositionen inom EU.
Det som sker eller inte sker inom EU:s beslutsrum påverkar direkt förutsättningarna för den svenska välfärden, miljö- och energipolitiken, arbetsmarknaden etc. Därför är EU-valet minst lika viktigt som riksdagsvalet.
Förra veckan kom opinionsinstitutet Novus med en mätning som gav Socialdemokraterna flest mandat – sex stycken. Mätningen ska nog tas med en nypa salt. Den stora utmaningen för (S) är att få sina väljare att överhuvud gå till röstlokalerna i maj. Måtte opinionsvindarna öka valdeltagandet i år.
Det vi ser i dagens Europa med massarbetslöshet, ökad social utslagning och växande främlingsfientlighet är avgörande framtidsfrågor för kontinentens och för vårt eget lands framtid. EU har alltför länge styrts av nyliberala ekonomiska idéer som bidragit till ökad ojämlikhet och till att hela ungdomsgenerationer nu slås ut från arbetsmarknaden. Demokratin står på spel i länder som Grekland och Ungern, där nynazismen växer som alternativ i hopplösheten.
Är det någon gång som ett europaval verkligen kan ha betydelse är det i år. Valet står mellan ett splittrat, nationalistiskt och segregerat Europa eller ett jämlikhetens och ett långsiktigt socialt och ekonomiskt hållbart Europa.
Sverigedemokraterna mobiliserar inför EU-valet precis som partiets rasistiska vänner runtom i Europa. Aldrig tidigare sedan andra världskriget har så många högerextrema och fascistiska partier ställt upp i val. Dessa krafter hotar förutom demokratins grundläggande värderingar om människors lika värde också solidariteten och de fackliga rättigheterna. Fascismen har alltid haft arbetarrörelsen och socialdemokratin som sin huvudfiende.
SD-ledaren Jimmie Åkesson har i dagarna intervjuats om sin ungdomstid i Sölvesborg då han bestämde sig för att lämna Moderat skolungdom och gå med i Sverigedemokraterna. Han påstår att han då inte visste något om partiets nazism och rasism. Många har ifrågasatt detta påstående.
I Europapolitiken har Åkesson hela tiden mörkat i vilken partigrupp SD tänker ingå om de skulle komma in i parlamentet i vår. Vi vet att Nationella Frontens Marine Le Pen planerar att bilda en ny grupp. Hon och nederländaren Geert Wilders utgör de ledande inom europeisk extremhöger i dag.
Le Pen har varit på besök i Sverige och SD har under många år haft täta kontakter med Nationella Fronten, ja till och med tagit emot ekonomiskt stöd från partiet.
EU-kännaren Tommy Svensson skriver i en artikel för Dagens Arena att Sverigedemokraterna reservationslöst placeras i denna nya EU-grupp av europeiska medier. Här hemma påstår Åkesson däremot att han behöver veta mer om partiet innan han bestämmer sig för ett formellt samarbete i EU.
Att Åkesson inte skulle ha känt till SD:s rasistiska och nazistiska rötter på 90-talet må tyda på en välutvecklad blåögdhet. Att SD-ledaren idag inte känner till vad Nationella Fronten står för måste betraktas som direkt lögnaktigt.
Må alla som vill skapa ett solidaritetens och jämlikhetens Europa gå och rösta i maj. Stoppa fascismen!
