Först tänkte Outokumpu flytta det mesta av Långshyttans produktion till Tyskland. Men efter löntagarkonsultens rapport ändrade man sig. Inget ska flyttas, bara läggas ned.

Den konsult som de fackliga organisationerna anlitat visade på svagheterna med att flytta tillverkning från Långshyttan till de tyska verken i Dahlerbrück och Dillenburg.

Dahlerbrück är ett litet, omodernt verk som bara klarar av en mindre produktion.

Dillenburg är ett utpräglat volymverk som inte har någon erfarenhet av den nischade produktion som Långshyttan står för.

Dit tänkte Outokumpu flytta 70 procent av den produktion som idag görs i Långshyttan. Resterande 30 procent skulle man strunta i.

Att flytta 70 procent av Långshyttans tillverkning till Tyskland skulle visserligen ge koncernen cirka 50 miljoner kronor. Produktionen skulle öka i Tyskland utan att några investeringar skulle behöva göras. Men den vinsten förutsätter att Outokumpu satsar minst 140 miljoner kronor på att lägga ner Långshyttan.

Om bara hälften av produktionen flyttade skulle koncernen tvärtom förlora uppåt 60 miljoner kronor, enligt rapporten.

När Outokumpu konfronterades med siffrorna ändade man sig.

Nu ska ingen produktion flyttas från Långshyttan. Ingen flytt, bara nedläggning.

De kunder som idag köper från Långshyttan får söka sig till andra leverantörer efter nedläggningen.

Att stänga Dahlerbrück har inte varit aktuellt.

Dels vill Outokumpu behålla den tyska kundkretsen som främst finns i Ruhrområdet. Dels skulle det bli ännu dyrare att lägga ner Dahlerbrück – drygt 200 miljoner kronor mot 140 miljoner kronor enligt företagets egen bedömning.

Alltså drygt 40 procent dyrare att lägga ner det tyska verket trots att det är betydligt mindre och med färre anställda.

En nedläggning är heller inte aktuell av ett annat skäl. Sedan någon vecka omfattas Dahlerbrück av den jobbgaranti som tyska metallfacket IG Metall och Outokumpu kommit överens om. Inga tyska enheter kommer att kunna läggas ner före år 2020.