En tydligare låglönesatsning i Teknikavtalet. Det ville flera avdelningar ha. Med en hårsmån klarade sig förbundsstyrelsen från tuffare skrivningar.

I den efterföljande voteringen och rösträkningen vann förbundstyrelsens förslag med knapp marginal.

Sju östgötska och småländska avdelningar ville skärpa låglönesatsningen i Teknikavtalet.

Motionärerna vill att det ska finnas en lägsta pott i kronor som är likvärdig den ökning snittet på avtalsområdet ger i kronor. Det skulle stärka de lågavlönade.

Kenth Willianson, Västbo-Östbo var en av flera talare som ville att kongressen skulle ta motionen.

– Avtalskonstruktionen med procentlöning innebär att lågavlönade halkar efter. Inte minst kvinnor som har lägre löner och mindre kvalificerade arbetsuppgifter.

– IF Metall tar idag ett  stort ansvar för de lågavlönade och det är jag stolt över. Men vi måste mer konsekvent satsa på dem som tjänar minst.

– I vår avdelning finns det arbetsplatser där snittet ligger på 20 000, andra 30 000. Dagens avtalskonstruktion ökar skillnaderna mellan de arbetsplatserna med runt 2 500 per år.

Simon Petersson, Kalmarsund hakade på :

– I kampen mot klassklyftorna måste vi vara trovärdiga.

Lilli Istenes, Halland sa:

– Vi ska inte vara med och vidga flytta klyftorna.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä argumenterade för att motionen skickades vidare till avtalsrådet. Samtidigt argumenterade han emot den typ av låglönesatsning som de östgötska och småländska avdelningarna vill ha.

– Med den konstruktionen skulle arbetsplatser med högre snittlön inte komma upp den procentuella höjningen. Den skulle bli lägre. Därmed bjuder vi tjänstemännen på löneutrymme och det är ingenting som gynnar våra medlemmar.